Fakta: Philip Jönsson

Född: Den 28 mars 1994.

Bor: Mariestad.

Idrott: Sportskytte, luftgevär 10 meter, stående och liggande.

Klubb: Mariestad SG.

Meriter: Tvåa i världscupen i Fort Benning 2016, 9:a i VM 2014, NM-silver 2013.

Han kvalade in till Paralympics i grevens tid. I amerikanska Fort Benning sköt han som bäst när han behövde det som mest, och blev tvåa i världscupen – hans främsta merit hittills – och blev på sätt klar för Rio-spelen.

Men tro inte att Philip Jönsson nöjer sig där.

– Final är ju målet, men medalj hade ju varit riktigt kul alltså. Jag skulle nog kunna skrälla med ett guld, det tror jag, säger Philip Jönsson.

Har toppat formen

Han tror själv att hans bästa chans finns i första tävlingen, 10 m luftgevär, stående, på lördag. "Stående" i Philip Jönssons fall innebär att han inte får använda armbågen till stöd, vilket han får i det liggande skyttet.

– Minst en final vet jag att jag kan klara av om jag gör som jag brukar. Och jag har störst chans i stående. Jag ska gå in och ha kul och skjuta det jag kan. Jag var nere i en formsvacka för ett tag sedan men de senaste veckorna har jag skjutit bättre än vad jag har gjort tidigare. Jag toppar formen nu.

Fram till någon gång runt 2003, 2004 kunde han gå, men sedan dess är han i behov av rullstol. Philip Jönsson är en av ungefär tio svenskar i sin årskull som lider av den ovanliga, ärftliga sjukdomen Duchennes muskeldystrofi.

Förkortad livslängd

– Det är en väldigt aggressiv och progressiv sjukdom som bryter ner muskler och bildar fettvävnad i stället. För tillfället finns det inga botemedel, utan bara mediciner som gör att det går lite långsammare, säger Philip Jönsson.

Han har inga problem att prata om sin sjukdom. I stället ser han optimistiskt på de senaste rönen. Tidigare dog många med Duchennes syndrom i tonåren. Nu kan man leva tills man är över 50.

– Det känns riktigt positivt faktiskt. Tekniken blir bättre, hjälpmedlen blir bättre och medicinen och sjukvården blir bättre.

– Men jag tänker inte så mycket på det. Det är lite därför jag vill hålla på med idrott, så att man kan lägga fokus på någonting annat.

Nervös far

Så särskilt nervös är han inte inför sitt första Paralympics. Värre är det för pappa Mats, som också fungerar som tränare. Hans uppgift under tävling, att ladda och stoppa in Philips hand i pistolgreppet, är givetvis extremt viktig.

– Ja, man blir väldigt nervös, det blir man. Men jag får försöka att inte visa det. Jag är bra på att hålla masken, men han ser nog när jag är nervös. Jag brukar tappa lite skott i början, men det brukar lugna ner sig efter ett tag, säger Mats Jönsson.

TT: Vad får absolut inte hända?

– Att jag glömmer att ladda, det är ju det stora. Men det har inte hänt än så länge. Men särskilt när han kör stående så kan det bli att jag sätter i handen dåligt, så att han drar av ett skott innan han hinner sikta.