Han säger att sambon var i bra form och hade kunnat vara med och slagits om medaljerna om hon inte råkat ut för fotskadan. Jansson haltade in till en 16:e-plats på medeldistansen efter att skadat sig redan i början av banan.

– Jag hoppade nedför en liten brant på väg till andra kontrollen och måste ju ha landat dumt, för det knakade i foten och så gjorde det hiskeligt ont. Det dröjde någon sekund innan jag förstod att jag hade stukat foten rejält, säger Helena Jansson, som tog guld på medeldistansen 2011 i Frankrike.

Borde ha stannat

Hennes skada är inte så allvarlig som först befarades men tillåter inte någon start på långdistansen. För att springa en tuff VM-bana med ett trasigt ledband var inte optimalt.

– Alla andra dagar på året hade jag ju inte fortsatt att springa, men på en VM-final gör det ondare i hjärtat att sluta springa än vad jag hade ont i foten, säger hon.

– Det påverkade ju mycket, ser jag så här i efterhand. Så det hade kanske hade varit smartare att bryta. Jag hade den tanken i en sekund, sedan försvann den.

Få topporienterare har lika många meriter som Helena Jansson, och knappast någon har en lika lång skadelista. Bland annat har hon tvingats genomgå tre fotoperationer de senaste åren och träningen inför hemma-VM i Strömstad har till stor del skett med vattenträning.

– Om jag verkligen känner efter så känns det skit att jag missar långdistansen. Jag har sett fram emot det här så länge, men som läget är nu är jag mest glad över att min fot inte är så trasig som jag trodde att den skulle vara och att det finns en glimma hopp att jag kanske kan springa stafetten på lördag, säger hon.

Hoppas på lyft

Hennes sambo Gustav Bergman hoppas på att långdistansen ska bli ett lyft. Sjundeplatsen på medeldistansen var en besvikelse.

– Fick inte riktigt ut det jag ville fysiskt och jag hoppas att det kommer bli bättre på långdistansen. Jag har liksom ingenting att skylla på. Jag tycker att jag har gjort allting rätt inför VM och hoppas att det bara var dagsformen som var lite sämre, säger han.

Gustav Bergman har bara sprungit två långdistanser på VM tidigare med en åttondeplats som bäst. I svensk terräng har han goda chanser att förbättra den placeringen rejält om allt klaffar.

– Det finns inget som säger att det inte skulle kunna räcka hela vägen till medaljer. Det tror jag att jag har i mig, definitivt. Sedan får vi se, det är många som är där i toppen, säger han.

Långdistansen avgörs en bit in i landet rakt öster om Strömstad. Där väntar en 15,5 kilometer lång bana för herrarna med 30 kontroller och en beräknad segertid på 95 minuter. Att välja den bästa vägen för att undvika alla branter och tungsprungna partier kommer att bli avgörande.