Susanna Kallur har bara sprungit en handfull lopp på 100 meter häck sedan OS i Peking. Hon har sedan 2008 haft fyra säsonger då hon inte tävlat alls och ett par till då det bara blivit enstaka lopp.

Men rutinen finns där, att plocka fram när den behövs. Tävlingarna i Rio de Janeiro, med försök på tisdagen, är hennes tredje OS, dessutom finns tre VM och tre EM på meritlistan.

– Första tävlingen när jag började värma upp, det var som att pusslet lade sig själv lite grann, berättar hon.

– Som hur jag ska göra om jag blir för nervös, eller tvärtom. Smågrejer som är svåra att simulera, men det bara hände då. Det finns kvar där.

När hon får en fråga om sin första OS-start, i Aten 2004, blir hon dock svaret skyldig.

– Du, jag kommer faktiskt inte ihåg hur det kändes då. Det minns jag inte.

Harrison saknas

Det har hänt mycket i häckvärlden under Susanna Kallurs frånvaro. Men även om amerikanskan Kendra Harrison satt världsrekord i år med sina 12,20 är nivån bakom henne relativt oförändrad. Harrison är dessutom inte med på OS, efter sitt misslyckande i de amerikanska uttagningarna.

Kallur har sprungit på 12,91 sekunder som snabbast i sommar. Det är över fyra tiondelar från hennes personbästa – men å andra sidan inte särskilt långt från tiderna som brukar krävas för att gå vidare till semifinal.

Värdefull resa

Beskeden från träningsläget i Portugal och de lättare passen på plats i Rio de Janeiro har varit positiva. Dels har hon inga besvär med den gamla skenbensskadan som höll henne borta från tävlingsbanorna så länge, dels har det gått rätt fort på träningarna.

– Jo... vi får se vad det mynnar ut i. Det har varit bra träningar. Men jag har gjort bra träningar förr utan att göra bra tävlingar, säger hon.

– Men jag tror ju att jag kan springa snabbare än 12,91.

Risken finns förstås att det efter åtta års slit för att ta sig tillbaka, tar slut på knappt 13 sekunder. Men det är ingen stor sak, enligt Kallur.

– Det har varit värt det. Resan i sig. Jag behöver egentligen inget betalt för den resan jag har gjort. Den har varit belöning i sig, att ha klarat av det. Jag behöver inte någon extra bonus för att känna mig nöjd med min väg hit.