Fakta: Sanna Kallur

Född: 16 februari 1981.

Bor: Falun.

Främsta meriter: EM-guld 2006, EM-guld inomhus 2005, 2007. Världsrekordinnehavare 60 m häck inomhus, 7,68. Personbästa 100 m häck: 12,49.

Skadehistoriken:

2008: Skadad under utomhussäsongen, stressfraktur, sprang ändå OS i Peking, föll i semi. På hösten en stor operation i underbenet.

2009: Rehabträning.

2010: Comebackförsök 1: Maj i Palafrugell, Spanien. Juni i New York, Diamond League och topptid på 100 m häck (12,78). Sprang lag-EM. Därefter nya skadeproblem.

2011: Rehabträning.

2012: Ny stor operation i underbenet. Rehabträning.

2013: Rehabträning.

2014: Comebackförsök 2: Tävling i Leksand i juli, 100 meter. SM kort därefter, 100 meter (försök och final). Nya skadeproblem. Rehabträning och uppbyggnadsträning.

2015: Comebackförsök 3: Karlsruhe i januari, 60 m häck. Nya skadekänningar. Rehabträning och uppbyggnadsträning resten av året.

2016: Comebackförsök 4: Falun i januari, 60 meter. Gick bra. Två veckor senare gjorde hon comeback i landslaget i samband med Nordenkampen i Växjö. Hon sprang 60 meter på 7.35, en tid som hon sedan förbättrade med en hundradel i SM. Under utomhussäsongen sprang Kallur två lopp på 100 m häck före EM: 13,00 i Stockholm och 12,91 i Kuortane. I EM blev tiderna 13,01 i försöket och 12,96 i semifinalen.

Den internationella kvalgränsen till OS är 13,00, den svenska är 12,80.

Sanna Kallur slutade femma i sin semifinal på Olympiastadion i Amsterdam. Tiden 12,96 innebar att hon klarade den internationella OS-kvalgränsen på 100 meter häck för tredje gången i sommar – men att hon fortfarande inte har klarat den svenska gränsen på 12,80.

Insatsen i EM gav ändå mersmak för Kallur. Inte minst för att hon tävlade två dagar i rad för första gången sedan 2007 och fick ett kvitto på att kroppen håller för ett mästerskap.

– Förstår ni vad det här ställde upp på i dag? Så jädra gött, säger Kallur och pekar på det tidigare skadade högerbenet.

– Jag kände på uppvärmningsarenan: Men gud, jag kan tävla två dagar i rad.

TT: Har du varit mer orolig för det än du velat erkänna?

– Ja, kanske. De gånger jag har tävlat, i Stockholm och Finland, har det känts okej i benet. Men det har ändå funnits någon liten slitenhet. Det var en så trevlig överraskning.

Åttonde tid

Kallur sprang i det snabbaste av de tre heaten och hade faktiskt den åttonde bästa semifinaltiden totalt. Trots att hon inte alls fick någon bra start och fick försöka kriga sig tillbaka i loppet.

– Gud, vad jag bjöd bort i början. Fruktansvärt onödigt. Sedan tycker jag ändå att jag hittade någonting som var najs. Aggressivitet och lite attack över häckarna. Jag tycker att det var en härlig känsla i kroppen, säger hon.

– Det är klart att det hade varit jädrigt kul att gå till final. Men som plåster på såren kan man ju säga att det ändå är trevligt att ens tid räcker till.

TT: Hur sugen är du på Rio?

– Otroligt sugen. Vad har jag tävlat – två tre veckor? Säsongen är ju längre, om jag får lite mer träning och lite mer tävling så tror jag att jag kan skaka fram bättre tider, säger Kallur.

– Om det skulle bli en Rio-resa så är det bästa möjliga förberedelser jag har gjort nu.

I väntan på SOK

Sveriges olympiska kommitté (SOK) gör sina sista OS-uttagningar efter helgen. Fram tills dess får Sanna Kallur vänta och hoppas på att SOK visar lite generositet mot den comebackande häckveteranen.

– Jag ska åka hem och mysa med min familj som jag har längtat efter. Just nu tycker jag inte att det känns så nervöst, jag har verkligen gjort allt jag har kunnat, säger hon.

TT: Summera hur det har känts att tävla i EM?

– Härligt. Lite känslosamt. Jag började bli girig i går kände jag, sen kom jag på mig själv med att "fan, jag kan passa på och njuta lite i varje fall". För det är ju förbaskat roligt.

Ännu roligare kan det bli i Rio. Om Sanna Kallur får åka dit.