Fakta: Sanna Kallur

Född: 16 februari 1981.

Bor: Falun.

Främsta meriter: EM-guld 2006, EM-guld inomhus 2005, 2007. Världsrekordinnehavare 60 m häck inomhus, 7,68. Personbästa 100 m häck: 12,49.

Skadehistoriken:

2008: Skadad under utomhussäsongen, stressfraktur, sprang ändå OS i Peking, föll i semi. På hösten en stor operation i underbenet.

2009: Rehabträning.

2010: Comebackförsök 1: Maj i Palafrugell, Spanien. Juni i New York, Diamond League och topptid på 100 m häck (12,78). Sprang lag-EM. Därefter nya skadeproblem.

2011: Rehabträning.

2012: Ny stor operation i underbenet. Rehabträning.

2013: Rehabträning.

2014: Comebackförsök 2: Tävling i Leksand i juli, 100 meter. SM kort därefter, 100 meter (försök och final). Nya skadeproblem. Rehabträning och uppbyggnadsträning.

2015: Comebackförsök 3: Karlsruhe i januari, 60 m häck. Nya skadekänningar. Rehabträning och uppbyggnadsträning resten av året.

2016: Comebackförsök 4: Falun i januari, 60 meter. Gick bra. Två veckor senare gjorde hon comeback i landslaget i samband med Nordenkampen i Växjö. Hon sprang 60 meter på 7.35, en tid som hon sedan bättrade med en hundradel i SM. Under utomhussäsongen har Kallur sprungit fyra lopp: 13,00 i Stockholm, 12,91 i Kuortane, 13,01 i försöken på EM i Amsterdam, 12,96 i EM-semifinalen, 13,06 i Karlstads GP.

Problemen började redan inför OS i Peking 2008 med en stressfraktur i ena skenbenet som kunde ha tvingat henne att avsluta elitkarriären. I stället är hon nu i Rio, redo för sitt tredje OS.

– Men från början visste jag ju inte att det skulle ta åtta år. Jag har hela tiden haft kanske ett halvår, ett år i kikaren. Så har det kanske gått åt helvete, så har jag satsat på nytt, berättar "Sanna" Kallur.

– Det har hela tiden varit korta perioder som jag har utgått ifrån. Jag har velat komma tillbaka, det har inte varit svårt att motivera sig.

Kallur har gjort flera comebackförsök under åren, men alltid fått återfall. Men i början av sommaren fick hon äntligen ett riktigt positivt besked på 100 meter häck, efter lyckade försök inomhus under våren. I Stockholms Diamond League-gala i mitten av juni sprang hon på 13,00 sekunder, ett styrkebesked även om det var två tiondelar över SOK:s kvalgräns till OS och en dryg halvsekund över personbästat.

Kan snabbare

Ett lopp i Finland veckan därefter är hennes bästa tid hittills i sommar, 12,91. Men det finns mer att hämta i Rio, tror häckstjärnan.

– Ja, jag tror jag har snabbare tider i benen än det jag gjort i sommar, säger hon.

TT: Berätta lite om känslan, där du under sommaren och förlägret äntligen började känna att allt var okej igen.

– Varenda träningspass har egentligen varit som en seger. Det har varit så stor osäkerhet ganska länge. Så varenda gång jag har klarat av det, har det känts som en seger varenda gång.

– Det har jag verkligen njutit av och så känns det fortfarande. Jag firar när jag kan göra det jag vill göra.

På samma plan från Lissabon satt bland andra längdhopparen Khaddi Sagnia, med i Rio de Janeiro med sikte på en finalplats men kanske främst inställd på att vara som bäst i Tokyo 2020.

"Jag är nöjd"

Susanna Kallur är dock ingen OS-nybörjare. Hon var med redan i Aten 2004 och sedan igen i Peking fyra år senare. Men lite "se och lära" är det även för en veteran, konstaterar hon.

– Lära kan man alltid göra. Men jag går in i den här tävlingen med en stor portion glädje. Det ska bli himla kul. Jag tänker inte så mycket på resultat, utan det är en produkt som kommer om man är smart och i balans.

Och det är på god väg, berättar Kallur, helt smärtfri även under de tuffa träningspassen i Portugal.

– Det viktiga har varit att genomföra snabbhetspassen som jag haft på schemat, de explosiva styrkepassen, så att det kan komma något explosivt ur benen, säger hon.

– Det börjar kännas rätt bra faktiskt. Jag är nöjd.