Fakta: Susanna Kallur

Född: 16 februari 1981.

Bor: Falun.

Främsta meriter: EM-guld 2006, EM-guld inomhus 2005, 2007. Världsrekordinnehavare 60 m häck inomhus, 7,68. Personbästa 100 m häck: 12,49.

Skadehistoriken:

2008: Skadad under utomhussäsongen, stressfraktur, sprang ändå OS i Peking, föll i semi. På hösten en stor operation i underbenet.

2009: Rehabträning.

2010: Comebackförsök 1: Maj i Palafrugell, Spanien. Juni i New York, Diamond League och topptid på 100 m häck (12,78). Sprang lag-EM. Därefter nya skadeproblem.

2011: Rehabträning.

2012: Ny stor operation i underbenet. Rehabträning.

2013: Rehabträning.

2014: Comebackförsök 2: Tävling i Leksand i juli, 100 meter. SM kort därefter, 100 meter (försök och final). Nya skadeproblem. Rehabträning och uppbyggnadsträning.

2015: Comebackförsök 3: Karlsruhe i januari, 60 m häck. Nya skadekänningar. Rehabträning och uppbyggnadsträning resten av året.

2016: Comebackförsök 4: Falun i januari, 60 meter. Gick bra. Två veckor senare gjorde hon comeback i landslaget i samband med Nordenkampen i Växjö. Hon sprang 60 meter på 7.35, en tid som hon sedan bättrade med en hundradel i SM. Under utomhussäsongen har Kallur sprungit två lopp: 13,00 i Stockholm och 12,91 i Kuortane. Sprang på 13,01 i försöksheatet i EM.

Den internationella kvalgränsen till OS är 13,00, den svenska är 12,80.

När Sanna Kallur sprang 100 meter häck på 13,00 i comebacken på Stockholms stadion för några veckor sedan så sprudlade hon efteråt.

Under midsommarhelgen tog Kallur ytterligare ett steg i rätt riktning när hon putsade årsbästat till 12,91 i Kuortane.

Efter onsdagens försökslopp i EM – hennes tredje start i sommar – verkade 35-åringen lite mer eftertänksam. Kallur var visserligen först över mållinjen på tiden 13,01, men känslan efteråt var sådär. Efter att ha kopplat greppet tidigt tappade Kallur under andra halvan av loppet.

– Jag tycker att känslan under första halvan var riktigt bra. Det kändes så jädra lätt och skönt och härligt på alla sätt och vis, säger hon.

– Sedan vet jag inte om jag började komma nära häckarna eller om jag blev trött. Jag vet inte, jag bara spekulerar. Någonting på slutet var det som inte kändes gött, som att jag sprang i luften lite grann.

Vinden i ryggen

Kallur hade en medvind på 0,6 meter per sekund i ryggen på Olympiastadion i Amsterdam. Och hon gick för fullt för att helst ta sig under den svenska OS-kvalgränsen på 12,80 redan i försöket.

– Visst, man kan ta det lugnt från sista häcken och in i mål, men hur mycket sparar man på det? Så det var väl hyfsat full fart, med en del misstag, summerar Kallur sitt första mästerskapslopp sedan OS i Peking för åtta år sedan.

På torsdagskvällen kommer en eller kanske två nya chanser att springa snabbt. Klockan 17.10 avgörs semifinalerna och bara två och en halv timme senare är det dags för final.

"Bara att förbereda mig"

Kallur vill inte gärna prata om eventuella möjligheter att placera sig i EM. För henne handlar i stället den stora utmaningen om att springa flera lopp så tätt inpå varandra.

– Över huvud taget vill jag bara klara av ett lopp till på ett bra sätt. Nu är det bara att förbereda mig för att kunna stå på startlinjen i morgon också, säger hon.

– Jag ska så snabbt som möjligt ta mig hem, få någon behandling kanske, träffa "Tobbe" (Eriksson, tränaren) och landa lite i det här.

För den andra svenskan på korta häcken, Elin Westerlund, tog EM-äventyret ut snabbt. Hon snubblade till på den sjätte häcken, tappade balansen och brakade rakt in i den sjunde häcken med huvudet före.

– Fanns inget att göra, det blev platt fall, säger hon till TV12.