Mads Hendeliowitz gjorde sitt bästa. Men när Juliette Ramels häst Buriel inte mådde riktigt bra och Patrik Kittel gjorde några tekniska misstag kostade det kanske Sverige ett brons.

När det var dags för Tinne Vilhelmson Silfvén i lagfinalen var medaljchansen borta. Då slog hon till med finfina 77,199 procent i GP-specialen, tog ledningen med 16 ryttare kvar och säkrade omedelbart en plats bland de 18 ekipage som rider küren, den fria stilen.

Till jordens ände

Hon tackade Don Auriello, "Anton" kallad.

– Helt fantastiskt att rida inne på en sån här bana. Det känns som om han skulle springa till jordens ände för mig. Han har alltid haft en helt fantastisk tävlingsmoral. Han är en individ som verkligen trivs med att tävla, han vill tävla, han trivs när folk tittar och han njuter av uppmärksamheten.

– Det är fascinerande att han har så mycket fokus på mig. Han vill verkligen prestera. Jag som ridit många hästar vet att det inte alltid är så tydligt, säger Vilhelmson Silfvén.

Antons belöning blir en lugn lördag.

– Han ska få en ledig dag, ut och promenera och ta en joggingtur, bara. Sedan tränar vi på küren på söndag.

TT: Och vad ska du göra?

– Jag vet inte.

TT: Inget speciellt du skulle vilja hitta på?

– Det vet jag inte, vi får se. Jag har inte kommit så långt än i tankarna.

Leta efter saknat pin?

Tinne Vilhelmson Silfvén gör sitt sjunde OS och hon märker att det väcker en viss respekt och beundran i den svenska truppen.

– Det pratats lite om det och det tycker jag är rätt fräckt och kul.

Den som tittar noga ser att Tinne illustrerar sina sju OS med sju pins vid tävlingsfrackens krage, men den som tittar riktigt, riktigt ordentligt ser också att hon fuskat lite.

– Jag saknar en pin från Barcelona, jag vet inte var den har tagit vägen, så jag har två från Rio. Jag vet inte riktigt var jag ska få tag i en, säger hon.

När Tinne får tipset av TT att det finns gott om samlare vid det väldiga presscentrumet, lyser hon upp.

– Tack, bra idé. Då vet jag vad jag gör på lördag.

Patrik Kittel fick vänta länge innan han visste om hans och Dejas 73,866 skulle räcka eller om OS skulle vara över för deras del. Marginalerna var på rätt sida. Ekipaget tog sig vidare som nummer 17 av de 18 som kvalade in.

Isabell Werth, Kristina Broring-Sprehe, Sonke Rothenberger och Dorothee Schneider såg till att Tyskland (81,936) tog lagguldet före Storbritannien och USA.

Sverige kom femma på 74,845 – nytt mästerskapsrekord.