Fakta: Tre snabbaste loppen genom tiderna

1) Stanley Kipchirchir Koech, Kenya, 2.10.58, 2016.

2) Hugh Jones, Storbritannien, 2.11.37, 1983.

3) Agapius Masong, Tanzania, 2.11.54, 1983.

1983 sprang britten Hugh Jones i mål i Stockholm Marathon på tiden 2.11.37 – en notering som gällt som banrekord i herrklassen sedan dess.

Genom åren har åtskilliga internationella och svenska stjärnor försökt straffa tiden, men utan att lyckas.

Rekordet har tyckts vara nästintill omöjligt att slå.

Fram tills nu.

Högt tempo från start

Kenyanen Stanley Kipchirchir Koech visade tidigt att han var ute efter att skriva in sig i historieböckerna. Tillsammans med ytterligare sju, åtta topplöpare skruvade han upp tempot rejält.

Redan efter halva loppet började det viskas på läktarplats: "Hur fort går det egentligen?", "Inte ska väl det här hålla hela vägen?".

Men det gjorde det.

Efter en oerhört rafflande avslutning, där Koech såg ut att vara avhängd, men kom tillbaka och gick förbi dåvarande ledaren Daniel Kiprop Limo löpte han i mål på 2.10.58.

Nytt banrekord med 39 sekunders marginal.

– Det känns bra, jag är väldigt glad. Det var tufft att springa, så jag är nöjd med att ha vunnit, sade Koech.

– Det betyder mycket för mig att slå rekordet, det är något jag kommer komma ihåg för alltid. Det är nytt personligt rekord för min del. Jag visste att jag kunde vinna loppet, men jag trodde inte att jag kunde slå rekordet.

Koech reser nu hem till Kenya för att vila och ladda om. Förutom guldmedaljen och prispengarna packar han även ner en känsla som gör att han vill tävla i Sverige igen.

– Publiken var fantastisk. De hejade på mig och gav mig motivation. Svenskarna är ett vänligt folk, sade han.

Bakom Koech följde fler kenyaner. Limo tog andraplatsen, Benjamin Bitok slutade trea.

Mohamed besviken sexa

För svenskhoppet Mustafa Mohamed slutade tävlingen i besvikelse.

37-åringen, som satsade på att ta hem den första svenska herrsegern på 15 år, fick nöja sig med sjätteplatsen.

– Första halvan var bra. Men vid vätskekontrollen efter 21 kilometer föll jag. Någon kom in bakom mig och sprang över mina ben. Jag blev stel och hittade aldrig tempot igen. Men jag tror inte fallet påverkade mig så mycket, sade Mohamed och visade upp ett skrapsår på axeln.

– Jag hade hoppats på mer. Att det blev ett SM-guld är en klen tröst, men det är alltid något.