Fotbollslandslaget har varit på en snart två veckor lång berg- och dalbanefärd under OS i Brasilien, inte minst i medierna. Kritik mot tafatt spel i 1–0-segern i premiären mot Sydafrika, massiva sågningar efter 1–5-nederlaget mot Brasilien i den andra gruppspelsmatchen. Och lättnad efter 0–0 mot Kina, ett resultat som innebar en plats i kvartsfinalspelet som en av de två bästa grupptreorna.

I kvartsfinalen skrällde Sverige mot världsettan och regerande OS- och världsmästarlaget USA och tog sig vidare efter straffläggning. Något som upprepades mot värdnationen Brasilien, ett lag som Sverige har haft förtvivlat svårt mot i mästerskapssammanhang.

Ett mål på tre matcher

På de tre senaste matcherna, sammanlagt 330 minuter med två förlängningar, har blågult åstadkommit blott ett mål framåt. Men laget har varit extremt tätt bakåt, något som krönikörerna har tagit fasta på.

Expressens Tomas Pettersson skriver:

"Hallå där, världen. Jag kan förstå att ni tycker att det är galet orättvist. Att Sverige spelar tråkigaste fotbollen i hela OS. Men vet ni vad: Det skiter vi i. Sverige är i OS-final. Miraklet är fullbordat."

Inget vackert spel

Sverige har sannerligen inte charmat fotbollsvärlden med "jogo bonito" (det vackra spelet). Det är tack vare två synnerligen försvarsinriktade – och bragdbetonade – insatser som Sverige har förvandlats från ifrågasatta och utskällda fotbollsspelare till potentiella guldhjältar.

I finalen väntar Tyskland, som har besegrat Sverige gång efter gång efter gång, bland annat i EM-finalen 2001, VM-finalen 2003 och bronsmatchen i OS 2004. Men nu skrämmer inte ens världstvåan, enligt Tomas Pettersson:

"Sverige besegrade först världsettan. Sverige besegrade sedan turneringens bästa lag. Vad finns det då kvar att vara rädd för?"

"Inga stilpoäng"

Aftonbladets Jennifer Wegerup tar fasta på att det handlar om att vinna, inte att spela snyggt:

"Passningsspelet förblir ett sorgebarn och ja, vi har försvarat oss genom kvartsfinal och semifinal. Men det är vad fotboll handlar om. Du får inga stilpoäng."

Dagens Nyheters Johan Esk hyllar Lisa Dahlkvist, som liksom mot USA var den spelare som avgjorde straffläggningen:

"Lisa Dahlkvist är den jag vill ha med om jag någon gång är vilse på ett stormigt hav eller ett snöigt fjäll. Hon sätter en sista straff lika iskallt som Anette Norberg kan sätta en sista curlingsten. USA i kvart eller Brasilien i semi? Lisa Dahlkvist sätter sista straffen."

"I sitt livs form"

Sedan damfotbollen kom med i OS har Sverige som bäst blivit fyra (2004). På fredag kan de svenska fotbollsdamerna göra det herrarna gjorde 1948: spela hem OS-guldet. Något som egentligen ingen hade trott när turneringen började, inte heller Anders Lindblad på Svenska Dagbladet:

"Minst silver är säkrat. För nu väntar final på fredag för Blågult. Vem hade anat det för en vecka sedan? Inte jag, i alla fall. Inte efter en enda seger i gruppspelet, 1–0 mot Sydafrika, käftsmällen mot Brasilien, 1–5, och en mållös tillställning mot Kina. Men med smarta taktiska förändringar, en tro inom gruppen på att allt är möjligt, och en målvakt i sitt livs form är allt möjligt."

Hyllar backlinjen

Även internationellt hyllades svenskarna på sina håll.

Amerikanska ESPN:s Graham Hays funderar på om det är mer imponerande att tysta tiotusentals brasilianare på deras hemmaarena än att slå ut regerande OS-mästarna. Hedvig Lindahl kan efter hennes insats möjligtvis vara mindre omtyckt i landet än hennes amerikanska kollega Hope Solo. Hays hyllar också svenska backlinjen. "Att se Nilla Fischer och Linda Sembrant jobba ihop under attackerna var att förundras över hur lugna och smidiga försvarare måste vara under det hårdaste av tryck".

Washington Posts Scott Allen skriver att komma vidare till final inte är dåligt jobbat för "ett gäng fegisar", som den amerikanska målvakten kallade dem efter förlusten i kvarten. Han konstaterar att det kanske inte ser så snyggt ut när Sverige spelar, men att det är effektivt.