– Jag låg innan vi skulle åka till arenan och det bara snurrade i magen och jag mådde illa. Jag kunde inte alls sova eller vila, jag mådde dåligt psykiskt, säger 40-åringen.

Inför matchen var Mikaela Laurén ordentligt kaxig. Med uttalanden som att hon måste lämna landet om hon förlorar och gliringar mot Klara Svensson spelade hon ett högt spel. Och lade mycket press på sig själv.

– Jag var mer nervös än jag någonsin varit, för den här matchen betydde så otroligt mycket. Det var så mycket heder på spel och jag spände mig alldeles för mycket, säger Laurén.

TT: Ångrar du att du snackade upp den så mycket?

– Nej, man kan aldrig ångra något. Jag bara önskar det var jag som hade fått stå där som segrare. Men vi har fått en otrolig respons för den här matchen. Jag är bara så fruktansvärt besviken, jag hade så mycket mer att ge.

Mikaela Laurén hittade aldrig riktigt rytmen under matchen, utan lät Klara Svensson styra. Med blåslagen näsa och sår på kindbenen fick Laurén se sig besegrad på poäng.

– Klara var en bättre boxare, det måste jag erkänna. Då tror jag kanske att det blir lättare att komma över förlusten också, och att jag vet att jag är så mycket bättre än så här, den vetskapen är min räddning lite.

TT: Om du hade haft en bättre dag, hade du kunnat slå henne?

– Absolut. Självklart. Absolut ingen tvekan. Jag vet att jag är bättre än henne.

Hon säger själv att det till nästa gång kanske kan bli lite mer mental träning, och mindre snack.

– Alla matcher är en lärdom och alla matcher ger rutin. Man är aldrig fullärd, dagen man känner sig fullärd då är det dags att sluta. Och jag är inte färdig.

TT: Vad är nästa steg för dig boxningsmässigt?

– Jag vet inte, för mig har det ju bara funnits vinst. Nu måste jag samla mig och sen se vad min promotor säger, för en gångs skull är det inte jag som är chefen. Jag får ladda batterierna och hoppas att jag får en ny match snart igen.

TT: Men vi får se dig igen?

– Ja, absolut.