Fakta: Sveriges OS-medaljer

Sarah Sjöström, simning: guld på 100 meter fjäril, silver på 200 fritt, brons på 100 fritt.

Jenny Rissveds, cykel: guld i mountainbike.

Sverige, fotboll: silver i damturneringen.

Emma Johansson, cykel: silver i linjeloppet.

Peder Fredricson/All In, ridsport: silver i hoppning.

Henrik Stenson, golf: silver.

Marcus Svensson, skytte: silver i skeet.

Jenny Fransson, brottning: brons i 69 kilo.

Sofia Mattsson, brottning: brons i 53 kilo.

Totalt: två guld, sex silver och tre brons.

Hyllningarna till de svenska OS-medaljörerna tjuvstartade i Arlandas ankomsthall på söndagseftermiddagen. Damlandslaget i fotboll hade sällskap av brottarna Sofia Mattsson och Jenny Fransson, och av hoppryttaren Peder Fredricson.

Idrottarna kom i två plan, det ena eskorterades av flygvapnet.

Väl nere på marken visade de stolt upp sina medaljer.

– Ett silver är oerhört stort och sättet som vi gör det på och slår ut USA och Brasilien – det är en upplevelse man aldrig kommer att glömma, sade fotbollslandslagets Kosovare Asllani.

Firande i "Kungsan"

Från Arlanda väntade sedan en bussresa vidare till Kungsträdgården i centrala Stockholm, där hundratals personer hade trotsat regnet och fanns på plats för att fira medaljörerna.

– Vi har varit i väg i fyra veckor, så det är många intryck att ta in. Att folk trotsat det svenska vädret och kommit hit är givetvis jättehärligt, sade målvakten Hedvig Lindahl.

– Jag hoppas att det här inspirerar de små barnen som står här, att de en dag kan stå på scenen och få det här mottagandet. För det är vad OS handlar om, att drömmar väcks, att drömmar besannas och att en del drömmar spräcks. Men i slutändan är det ändå glädjen som består.

"Känslorna inte i konflikt"

Glädjen, ja. För trots att det blev förlust i finalen mot Tyskland är det framförallt roliga minnen Lindahl bär med sig från OS-resan.

– Det starkaste är när vi slog ut USA. Ingen har tidigare slagit ut dem i kvartsfinal, bara det är historiskt. Sedan kommer Maracanã och Brasilien – och så slår vi ut dem med. Efter det kände man sig ganska tom faktiskt. Men att få spela final var häftigt. Jag känner fortfarande en besvikelse, men jag tror inte att känslorna behöver vara i konflikt med varandra, de får finnas samtidigt. Jag är jätteglad och stolt över silvret

– Och om vi ska tala om andra saker tycker jag att det var härligt att gå runt i OS-byn. Jag tycker det var extra härligt med Team Refugee. Jag stötte på två av dem och vi bytte pins. Det kändes bra i mitt hjärta att få uppmärksamma dem, säger Lindahl.