Niclas Alexandersson gjorde det enda målet, det som förde landslaget till EM i Belgien och Nederländerna sommaren 2000. Medan han och Henrik Larsson, Johan Mjällby, Patrik Andersson med flera firade framgången lunkande förbundskaptenen Tommy Söderberg omkring ute på planen. Irriterad, arg och besviken. Hans sinnestillstånd hade inte förändrats när det var dags för presskonferensen. Han var kort i tonen, nära tårarna.

– Jag ska prata fritt ur hjärtat. Vi jobbar så hårt man kan och jag är ledsen om vi tar ut fel spelare, sade han.

Paul Philipp, hans kollega i Luxemburg, undrade vad som var fel.

– Jag förstår inte vad som är problemet. Ni är gruppens bästa lag, har tagit 19 poäng och spelat oavgjort borta mot England. Vad det är mer du vill ha kan jag inte förstå.

Surdeg som jäste

Philipp hade förstås inte bilden helt klar för sig, inte den fulla insikten i den surdeg som jäst ett tag mellan Söderberg och Pär Zetterberg, mittfältaren i Anderlecht som under flera år varit en av den belgiska ligans mest hyllade spelare.

En annorlunda spelare, en udda fågel, fostrad sedan tonåren i Anderlecht och med en annan syn på hur fotboll spelas. En stor begåvning, som Tommy Svensson släppte fram redan 1993. Hade det inte varit för en korsbandsskada hade Zetterberg varit med i VM 1994.

Nu var han tillbaka i landslaget för första gången på ett år, till den svenska publikens glädje. Några dagar tidigare hade "Zetterberg, Zetterberg, Zetterberg" mullrat på Råsunda. Fansen ville se honom mot Bulgarien, men han fick inte chansen.

– Jag är lite osvensk i mitt spel. Jag har fått en annan uppväxt och det är både positivt och negativt. Vi får hoppas att han (Söderberg) behöver mig i framtiden.

Körde hem för gott

Zetterberg svalde besvikelsen, hoppades på spel mot Luxemburg. En match landslaget, precis som tanken är ikväll, skulle föra. Med Fredrik Ljungberg skadad och Johan Mjällby placerad som mittback var två platser på mittfältet öppna. Zetterberg fick ingen av dem, men kom in direkt efter pausen.

Efter matchen satte han sig i bilen och fick skjuts av sin pappa hem till Waterloo söder om Bryssel. Några veckor senare meddelade han att tiden i landslaget var över. En pressad Söderberg valde att kalla det en "time-out". Zetterberg var tydligare:

– Vad som händer i framtiden kan man inte säga, men det ska mycket till för att jag ska ändra mig. Som det känns nu är det mycket svårt. Tommy och jag har olika uppfattningar, vi är inte alltid på samma plan. Jag sade att jag ville ge landslaget en ärlig chans i fortsättningen, men jag hade svårt att komma in det, så jag lade ned det. Det här beslutet har legat i luften länge. Jag kan bara önska de andra lycka till.

Försoning

Lars Lagerbäck, som från 2000 delade förbundskaptensjobbet med Tommy Söderberg, reste vintern 2001 till Aten (Zetterberg spelade då för Olympiakos) för lösa konflikten.

– Vi pratade om allt och det var skönt att få alla konflikter ur bilden en gång för alla. Det känns som vi har lämnat alla tråkigheter bakom oss. Nu gäller det att se framåt, sade Zetterberg till Aftonbladet.

Men han återkom aldrig till landslaget. De 45 minuterna på Josy Barthel-stadion i september 1999 blev hans sista i blågult.