Sverige gick ut mot Tyskland med ett något större risktagande än i kvartsfinalen mot USA och semifinalen mot Brasilien. Men det under slutspelet så lyckosamma försvarsspelet var återigen bra, och fortfarande extremt lågt när motståndarna hade bollen.

Och det var heller inte den svenska defensiva strategin som ledde till de tyska målen, utan små, men avgörande, individuella felbeslut.

– Det känns skit. Vi förlorade en guldmedalj, det känns jäkligt surt att vi är nära, men vi hade bara inte marginalerna på vår sida. Egentligen gör vi en bra match, säger mittbacken Nilla Fischer.

Högklassigt avslut

Efter 0–0 i den första halvleken kom det första avgörande ögonblicket tidigt i den andra. Ett tyskt inspel från högerkanten hamnade i det svenska straffområdet. Bollen landade framför Nilla Fischer som försökte rensa. Men Fischer fick ingen ordentlig träff och bollen rullade fram till Dzsenifer Marozsán som lade upp bollen och skruvade in den i krysset.

– Det är ett bra avslut av Marozsán. Det är ett inspel och Marozsán får bollen, och gör ett bra avslut, säger Fischer utan att nämna den missade rensningen.

Mindre än en kvart senare kom nästa avgörande ögonblick. Lotta Schelin fällde Sara Däbritz strax utanför straffområdet och på den efterföljande frisparken var det Linda Sembrants tur att vara olycklig mittback.

Snöpligt självmål

Dzsenifer Marozsán slog frisparken i stolpen. Sembrant var först till bollen men försöket till rensning blev helt misslyckat, och bollen flög spikrakt in i det egna målet.

– Frisparken tar i stolpen och kommer rätt in där centralt, med fart, så jag hinner inte riktigt reagera där för att få bort den, säger Linda Sembrant.

– Det går så jäkla snabbt, det är surt. Det är klart att man blir förbannad där och då, men jag släppte det direkt.

De två målen innebar till slut 2–1-seger och tyskt guld. Men den omedelbara svenska besvikelsen byttes ganska snart ut mot stolthet över prestationen.

– Vi har gjort någonting jäkligt bra. Tron fanns alltid på att vi kunde göra någonting stort här. Det är stor det vi har gjort och det ska vi bära med oss. Det är klart att det stärker oss och svensk fotboll, säger Linda Sembrant.