Precis som i Peking 2008 tog sig Nicolina Pernheim till bronsmatch i Paralympics. Och precis som i Peking blev det förlust. För tredje spelen i rad fick den svenska judokan lämna utan medalj.

Efter förlusten på ippon mot uzbekiskan Tursunpasjsja Nurmetova, kunde hon inte hindra tårarna från att forsa fram.

– Det känns skit. Det är klart att jag ville vinna. Det är tredje gången. Det är klart att man vill vinna när man är här och har kommit till en bronsmatch, säger Nicolina Pernheim.

Direkt efteråt kunde hon inte säga om det blir en fortsatt satsning, med fyra nya år, mot Tokyo 2020.

– Paralympics är den största tävlingen som finns. Det är detta man tränar för hela tiden. Nu hade jag chans på medalj och jag kände under matchen att jag hade chansen att ta henne. Och så gjorde jag inte det.

Extra tungt var det med vetskapen om klassindelningen, som hon anser är orättvis då hon, som ensam helt blind i klassen, tvingas tävla mot de som ser mycket bättre.

– Ja, det blir inte ju bättre av att veta det. Men jag tänker inte på det på mattan. Det är klart att det påverkar resultatet, men det är inget jag tänker på när jag kör.

Efter två förluster – den första mot sydkoreanskan Jin Song-Lee – är Paralympics därmed över för 25-åringen.

Guldet gick till kubanskan Daildaivis Roriguez, som slog ukrainskan Iryna Husieva i finalen.