Fakta: Jan-Ove Waldner

Född: 3 oktober 1965.

Bor: Stockholm.

Klubbar: Spårvägen 1971–1984, 1987–1991, 2012–, Saarbrücken, Tyskland, 1984–1987, Ängby 1991–1995, 2003–2015, Kalmar, Pluderhausen, Tyskland, 2003–2005, Fulda, Tyskland, 2005–2012.

Meriter: OS: singel, guld 1992, silver 2000. VM: sex guld, sju silver, fyra brons. EM: elva guld, fem silver, tre brons. Dessutom SvD:s Bragdguld vid två tillfällen – 1989 (lag) och 1992.

Andreas Törnqvist, Rekord, attackerade serven. Jan-Ove Waldner, Ängby/Spårvägen, fick inte tillbaka bollen.

Det var över – 38,5 år efter elitseriedebuten som 12-åring.

Men den sista kvällen hade börjat långt tidigare. Ingela Wallin, först i den långa kön utanför Liljeholmshallens entré, var på plats klockan 14.30, fyra timmar före matchstart.

– Jag tog med mig stol och matsäck. Sedan har jag långkalsonger, fleecetröja och fleecebyxor så jag fryser inte. Och även om jag hade gjort det skulle det ha varit värt det, sade hon.

När första bollen närmade sig upprepade speakern Göran Aldvik gång på gång informationen om utrymningsvägarna. Brandmyndigheten hade förmodligen ansett att det var väl mycket folk på plats. Man skulle kunna säga att det var kinesiskt tätt mellan åskådarna.

Stående ovation

Så kom han in, "Gamle Wa". Han fyllde 50 den 3 oktober i fjol och använde varje inbollningsminut han fick för att få i gång kroppen.

Presentationen blev speciell. De få som satt reste sig, den stående ovationen varade i flera minuter och övergick i ett taktfast "J-O, klapp, klapp, klapp, J-O, klapp, klapp, klapp". Waldner tackade med en dubbel tummen upp.

– Härligt att spela. Ett enormt stöd. Jag började i Spårvägen så det känns rätt att sluta här, i en tajt och intim hall, sade han.

Matchdags. Först mot Simon Arvidsson, 26.

Lite trevande till en början. Sedan allt bättre. Lite snack med publiken mellan bollarna, till slut seger med 3–2 i set – den första som 50-åring och skulle det visa sig, den sista i karriären och den enda för Ängby/Spårvägen (1–4).

– Skönt att spela hyfsat i alla fall, sade Waldner.

Mot Rekords etta Törnqvist blev det för jobbigt. J-O tappade koncentrationen, kom tillbaka men föll med 1–3 i set.

Briljant set

Förlusten var klar, lite gult anades i "Det evigt gröna trädets" lövverk – men Waldner lämnade inte hagen utan att briljera.

I det första setet i den sista matchen visade han upp repertoaren som förde honom till ett OS-guld, två VM-guld och ett EM-guld i singel.

Serven till 5–5 var en repris på den som betydde 12–6 i tredje set i VM-finalen mot Vladimir Samsonov 1997 – turneringen J-O vann med 21–0 i setfacit. Forehandflippen med blicken bort från bordet betydde 10–6 och påminde om slaget han slog i OS i Aten, då han visade att gammal nästan var äldst.

– Jag kände mig hur fräsch som helst men hade svårt att hålla koncentrationen uppe. Jag började bra i första set. Sedan försvann allt, sade 50-åringen.

Bollen lydde

TT: Varför har du hållit på så länge?

– Det kan man undra. Men jag har väl känt att jag har tillfört något.

När han vann det mesta på hemmaplan förra säsongen kände han att han inte kunde lägga av. Kanske hade förhållandet till den 2,7 gram lätta sfäriska leksaken med 40 millimeter i diameter också något med saken att göra.

– Den löd mig ibland i alla fall.

Om det var ett understatement?

J-O.