Sveriges bästa fotbollspelare under hela 2010-talet är numera defensiv mittfältare i landslaget, speciellt i en match som semifinalen mot Brasilien.

Och det fuskades inte där.

– Det blir mycket löpa, men det är den gameplan vi har. Det är helt sjukt. Det är fem matcher nu, plus 2 x 30, som man springer sjukt mycket. Jag var riktigt trött på slutet.

TT: Du såg verkligen helt färdig ut, men ändå slog du en straff?

– Ja, ja. herregud. Det är klart. Det var jag tvungen att göra. Pia frågade mig om jag orkade slå en straff när det var typ åtta minuter kvar. "Ja, för f-n" sa jag. Det var bara att hålla ut. Den satt rätt gött sen, säger hon.

– Men det var jobbigast i första halvlek. Jag gick in i väggen efter ungefär 20 minuter på grund av värmen. Men när man fick komma in och andas lite kyla, fick en banan, så var jag på rätt spår igen. Det är ju inte konstigt att jag tar slut, med tanke på minuterna. Det som är sjukt gott är att jag kommer igen, då är man bra tränad, säger hon.

Allt defensivt arbete gjorde att när det väl var dags att ställa om och peta in en boll offensivt, så verkade orken vara slut.

Schelin hade tre bra chanser att göra mål under ordinarie tid, utan att bolluslingen ville in.

– Jag var riktigt störd på den första, när jag tar ner den på bröstet. Jag tänkte bara peta till den eftersom hon (målvakten Barbara) kommer ut, men så valde den ju den andra vägen med tån. Den hade lika gärna kunnat slinka in, tycker jag.

TT: Och nicken var nära?

– Ja, nicken var skitnära. Men man är där i vart fall.

TT: Hur förklarar du scenförändringen mellan halvlekarna. Varför tog de slut, och inte ni?

– Vi är sjukt bra tränade. Det är vår styrka. Vi har toppat formen, helt klart. Ändå är det vi som jobbar mest i defensiven, då brukar man ju bli trött lättare. Det är coolt, det är ett bra resultat.