Fakta: Jonas Jacobsson

Född: Den 22 juni 1965 i Norrköping.

Bor: Krokek, Östergötland.

Gren: Skytte (luftgevär och frigevär).

Klubb: Krokeks skytteförening.

Funktionsnedsättning: Förlamad från midjan och nedåt sedan födseln.

Meriter: 17 guld, fyra silver och nio brons i Paralympics. 19 VM-guld och 24 EM-guld. Totalt över 100 internationella mästerskapsmedaljer. Tilldelades Bragdguldet 2008.

Fakta: Sportskytte i Paralympics

Sportskyttetävlingarna innehåller tävlingar både i gevär och pistol. Man skjuter på olika distanser – 10, 25 och 50 meter – och det finns klasser för kvinnor, män och mixed. Hälften av de tolv tävlingarna i Paralympics är öppna för både kvinnor och män.

I pistol tävlar man i luftpistol och fripistol. Det finns bara en klass, SH1, där skytten själv måste kunna bära tyngden av pistolen. En del skyttar tävlar sittande, andra stående, och eftersom pistolen hålls i en hand kan de tävlande exempelvis ha funktionsnedsättningar i en arm eller ben.

I gevär finns två klasser: SH1 (sittande och stående) och SH2 (mestadels sittande). I SH1 måste den tävlande kunna hålla hela tyngden av geväret medan de i SH2 har funktionsnedsättning i armarna, vilket innebär att de inte klarar av at bära gevärets tyngd på egen hand. I stället används stöd för att hålla geväret.

Gevärsskyttarna tävlar i luftgevär och frigevär. Grenarna är liggande (skytten får ta stöd med båda armarna), stående (inget stöd) och helmatch (endast för frigevär). I helmatch tävlar man i både liggande, stående och knästående (stöd med en arm).

En tävling består vanligtvis av grundomgång och final. Till final går de åtta bästa, och i finalen börjar alla om från noll.

Källa: Svenska parasportförbundet.

Sida vid sida tävlade de i varje Paralympics från 1996 och framåt. Vänskapen växte sig allt starkare och när australiern Ashley Adams, 59 år gammal, omkom i en fyrhjulingsolycka förra året förlorade Jonas Jacobsson en av sina närmaste vänner. I Rio är han saknad.

– Det är tomt utan honom. Vi har ju suttit och hängt varje kväll, i matsalen och så. Ända fram till att vi har gått och lagt oss har vi suttit och snackat och även mellan spelen. Vi hade kontakt flera gånger i månaden året runt, säger Jonas Jacobsson.

"Riktigt uselt"

Den tidigare vännen finns ändå med på ett hörn.

– Jag tog faktiskt med mig lite bilder på honom som jag satte upp i skjuthallen. En ovanför ingången till 50-metershallen och en ovanför ingången till luftgevärshallen. Och sedan bad den australiensiska coachen om att få en bild som han satte upp i deras hus.

Han tänker tillägna de medaljer han tar i Rio till Adams. Problemet är, enligt Jacobsson själv, att det inte lär bli några. Och han försäkrar att det inte bara handlar om klassiskt jacobssonskt rävspel.

– Nej, den här gången är det riktigt uselt. Det har bara inte funkat. Jag har tränat väldigt, väldigt mycket knästående, det är det som inte har funkat alls. Så det har varit ganska nedbrytande. Jag har varit riktigt kass, säger Jacobsson.

– I dag (tisdag) kände jag att jag inte ens ville träna knästående, så då sköt jag liggande i stället. Och då gick det lika kasst.

Bytt bössa

Han säger sig vara så osäker på sin form att han inte vet vilken av de fyra grenarna han ställer upp i – luftgevär 10 meter (liggande och stående) och frigevär (liggande och helmatch) – han har bäst chans i. Och så förbryllad över att inte få det att funka att han har bytt gevär.

Till och med förbundskaptenen Pernilla Svensson medger att det inte ser något vidare ut. Och hon tror inte att det handlar om att Jacobsson mörkar formen.

– Han är ruskigt bra på att göra det i sådana fall, ska jag be att få tala om. För det ser allt annat än bra ut, säger Pernilla Svensson.

30 Paralympicsmedaljer

Medalj eller inte. Paralympics i Rio markerar slutet på en av svensk idrotts mest imponerande karriärer. Den började i Arnhem 1980 och såhär 17 guld och totalt 30 medaljer i Paralympics senare, är det om några dagar dags att lägga bössan på hyllan.

Medan den brasilianska paratruppen några meter bort håller en högljudd, sambagungande välkomstceremoni, konstaterar Jacobsson att tomheten nog inte blir så stor efter Paralympics.

– Man åker buss tidigt på morgonen, man sitter i en matsal som låter ungefär så här, man bor i ganska spartanska lägenheter ... njae, jag har gjort det här ett tag nu, säger Jonas Jacobsson.