Fakta: Michel Tornéus

Född: 26 maj 1986 i Botkyrka, Stockholm.

Gren: Längdhopp.

Personligt rekord (utomhus): 8,44 meter, 10 juli 2016.

Meriter: EM-guld 2015 (inomhus), EM-silver 2016 (utomhus) och 2013 (inomhus), EM-brons 2012 (utomhus). VM-brons 2014 (inomhus). OS-fyra 2012.

Två hopp i Diamond League-galan i London den 23 juli är det enda Michel Tornéus bjudit på i tävlingsväg sedan han i sista stund fixade OS-biljetten med sitt mäktiga 8,44-hopp i Sierra Nevada. En förbättring av hans svenska rekord med hela 22 centimeter och ett skutt upp till trea i världen i år.

– Allt gick så fort, jag hann ju knappt landa, att det var över 8,15 (OS-kvalgränsen) var det som var intressant för mig. Att det var så långt är kanske nåt jag uppskattar mer sedan, säger han.

Den 30-årige stockholmaren bekymras inte av att han har gjort så få tävlingshopp sedan dess.

– Nä faktiskt. Jag tävlade varje helg innan. Det har inte behövts fler tävlingar. Min strategi den här säsongen har varit att tävla i lite mindre tävlingar och göra sex maxhopp varje tävling, det var min hoppträning.

Fina kvitton

Det har inte heller varit lika intensivt med träningar de senaste veckorna. Han har fått sina kvitton.

– Träningen har gått jättebra. Proppen gick verkligen ur efter 44-hoppet, jag har kunnat slappna av mer och resultat jag jagat hela sommaren på träningen har äntligen kommit.

– Om du är i så jävla bra form och gör resultat på träningen du inte har varit i närheten av tidigare, är det klart det tar på kroppen att återhämta sig också. Det är väl lite därför jag har tagit ett steg tillbaka. Alltihop är redan gjort. Nu handlar det om att komma i balans och att allt ska kännas bra.

Tänker på tiden

Och ska det göras ordentligt så ska det göras i tid. Redan vid ankomsten till OS-förlägret i Rio Maior norr om Lissabon hade Michel Tornéus börjat ställa in kropp och huvud inför det som väntar i OS i Rio de Janeiro.

Dit hör att krypa ur sängen först vid-11-tiden och träna på kvällen.

– Jag är ändå inte morgonmänniska, hemma har jag en dotter som sparkar upp mig sju på morgonen, nu har jag chansen att sova lite längre, säger han med ett leende.

– Jag kör inte stenhårt efter Rio-tider, men jag försöker ändå vrida upp det lite åt det hållet. Ju färre timmar jag har att justera där borta, desto enklare är det för mig.

Så längdhopparen som var en centimeter från medalj i OS i London 2012 kommer väl förberedd till detta OS.

– Jämfört med 2012 är jag bättre på allt. Det året var lite avstampet för min karriär. Nu har det gått fyra år och det har ändå gått väldigt bra, medalj på de flesta mästerskapen.

– Nu ser jag bara fram till Rio. Jag har väntat länge på det här. Jag ska inte lägga av, jag kan mycket väl göra fyra år till. Men jag tar en sak i taget.