Fakta: Belgisk fotboll

Belgiens främsta fotbollsmerit är snart 100 år gammal: OS-guldet på hemmaplan i Antwerpen 1920. Därefter dröjde det till 1980-talet innan landet fick en rejäl storhetsperiod med EM-final i Italien 1980 och VM-semifinal i Mexiko 1986 som främsta insatser.

Totalt har Belgien spelat tolv VM-slutspel och fyra EM-slutspel. Sverige har man mött en gång – i hemma-EM 2000 – då belgarna vann med 2–1 i Bryssel.

På klubbnivå är Bryssel-laget Anderlecht störst med 33 ligatitlar, två segrar i Cupvinnarcupen (1976 och 1978) och en seger i Uefa-cupen (1983). Ärkerivalen Club Brygge, som vann årets ligatitel, har en final i Europacupen (1978) som främsta merit.

Halva Belgien tycks redan ha klätt sig i rött, gult och svart för en månadslång fest söder om gränsen. Fotbollslandslaget – de röda djävlarna – är mer populära än någonsin och efter de senaste årens framgångar dröms det om en upprepning av den heta sommaren 1986.

Då tog sig belgarna ända till VM-semifinal, med en briljant Jean-Marie Pfaff som målvakt och Enzo Scifo som elegant mittfältsdirigent. Och med god hjälp av att svenske domaren Erik Fredriksson inte hängde med i offsidelöpningarna under en fantastisk åttondelsfinal mot Sovjetunionen.

Målvaktshjälten från 1986 är en av dem som nu förväntar sig liknande stordåd av dagens landslag.

– Om de inte tar sig till semifinal kan de lika bra byta jobb, säger Pfaff till tidningen Le Soir inför EM.

Bara outsider?

Spelarna själva är mer försiktiga.

– Vi är bara en outsider. Det finns andra större favoriter, kanske fem-sex lag. Vi siktar bara in oss på gruppspelet. Därefter är det dagsform som avgör, och förhoppningsvis kan vi slå vilka vi än får möta efter det, säger backklippan Jan Vertonghen till TT efter träningsmötet mot Finland i Bryssel.

– Många spelare spelar i stora ligor och stora lag så vi är vana vid trycket. Vi får ta det match för match, steg för steg, fyller landslags- och klubbkamraten Toby Alderweireld i.

Tottenham-duon är ett av Premier Leagues bästa mittlås. Och när tränarveteranen Hasse Backe förklarar storheten i dagens belgiska fotboll handlar det bland annat om backarna.

– Egentligen är det den individuella skickligheten. De är otroligt skickliga en mot en. Men sedan har de också balansen om man tittar på försvarsspelarna. Där har du fysiken och de defensiva en mot en-situationerna där de är oerhört starka. Sedan är det ett av Europas längsta lag, dödligt farliga på fasta situationer, säger Backe.

Tålamod krävs

Backes Finland klarade överraskande 1–1 mot Belgien, efter att ha ställt upp en rejäl defensiv. Det är vad som krävs, gissar finländske landslagsmannen Kasper Hämäläinen.

– Jag tror att det är sådant här spel som är enda chansen om man ska få något slags resultat mot dem. Det är att ha tålamod och inte försöka vara för offensiv, för de är så skickliga och spelar förbi dig, säger Hämäläinen, och får medhåll av lagkaptenen Tim Sparv.

– De har några offensiva spelare som är av absolut världsklass. Ibland när jag försöker pressa Hazard eller De Bruyne så vänder de till höger eller vänster någon meter och så är jag helt borta ur spelet. Den där kvickheten och tempot, den tekniska nivån, är av yttersta klass. Där ska man bara spela klokt och inte gå bort sig – som jag gjorde, säger Sparv.