Fakta: OS-stjärnor på hemmaplan

Flera av de svenska OS-stjärnorna spelar till vardags i damallsvenskan. Bland andra:

Emma Berglund, Rosengård.

Magdalena Eriksson, Linköping,

Jessica Samuelsson, Linköping.

Emilia Appelqvist, Djurgården.

Lisa Dahlkvist, Örebro.

Elin Rubensson, Göteborg.

Stina Blackstenius, Linköping.

Fridolina Rolfö, Linköping.

Lotta Schelin, Rosengård.

Olivia Schough, Eskilstuna.

Fakta: Damallsvenskans publiksnitt

2001: 468

2002: 703

2003: 922

2004: 1 127

2005: 1 110

2006: 814

2007: 976

2008: 892

2009: 824

2010: 653

2011: 924

2012: 836

2013: 741

2014: 836

2015: 907

Källa: Svenska fotbollförbundet

Linda Wijkström svor åt 1–2-förlusten mot Tyskland i OS-finalen, men stängde ändå av tv:n med en känsla av stolthet.

– Med den inledningen i gruppspelet till att slå både USA och Brasilien, som också är stormakter inom damfotbollen, till att hamna inte alltför långt från Tyskland i en OS-final. Det tycker jag är en fantastisk prestation. Historia är ju alltid kul att skriva, säger hon morgonen därpå.

Men historien är snart just historia. Vardagen lurar runt hörnet. Redan nästa söndag möts FC Rosengård och Linköping i svenska cupens final på Malmö IP.

Då gäller det för damfotbollen att försöka rida på OS-vågen när åskådare ska lockas till arenan.

– Det är bara att räkna hur många av OS-stjärnorna som kommer att spela den. Bara Linköping har väl fem. Och sedan har vi Lotta (Schelin), Marta och Amanda (Ilestedt) i FC Rosengård.

"Inte unikt"

Landslaget drar publik, men effekten har ofta uteblivit i vardagen på de allsvenska arenorna. Frågan om det blir ändring på det ställs varje gång Sverige spelar bra i ett mästerskap – men det gäller att inte stirra sig blind på publiksiffrorna, tycker Linda Wijkström.

– Det är inte unikt i damfotbollen. Det finns ingen idrott där ett landslags framgångar smittat av sig till ligorna, säger hon.

– Vi kan inte bygga upp den dagliga klubbverksamheten på att vi ska lyckas i ett mästerskap.

Därmed inte sagt att lyftet inte kan komma, tillägger hon. Lotta Schelin, Stina Blackstenius, Lisa Dahlkvist och flera andra stjärnor spelar ju i damallsvenskan, och kanske har OS fått fler att inse det.

– Som ansvarig för en intresseorganisation som driver ligafotboll så hoppas jag naturligtvis på att de svenskar som suttit framför tv:n och hejat tar sig ut till arenorna och följer våra damallsvenska lag och elitettanlag. För det är i damallsvenskan som majoriteten av de här spelarna befinner sig. Där kan vi se dem varje dag.

Andra förutsättningar

Oavsett om publiksiffrorna skjuter i höjden eller ej hoppas Linda Wijkström att fler fått en större kunskap om damfotboll. För det kan få effekt på sikt.

– Men jag tror ändå att någonting kanske har hänt under det här OS:et. Framför allt när vi tittar på förebilder, hur viktigt det är att ha de här kvinnliga förebilderna.

Och förutsättningarna för damfotbollen att gynnas av silvret är faktiskt annorlunda nu än efter exempelvis VM-silvret 2003.

– Vi är fler antal spelare nu än vi var 2003 när vi spelade VM-finalen. Vi har också en större organisationsstruktur för flick- och damfotboll i Sverige, och det tror jag kan göra att ännu fler tjejer börjar spela. Och framför allt att ännu fler tjejer vill spela längre.