Klubben har spelat tre SM-finaler förr – 1975, 1983 och 2012 – utan att få till det, även om det var nära på Studenternas för fyra år sedan.

Daniel Andersson kunde ha blivit hjälte redan då.

– Jag hade chans att kvittera och ta matchen till förlängning, och då hade vi vunnit. Det var ju så det kändes. Men han (Sandviken-målvakten Joel Othén) gjorde en fantomräddning och så förlorade vi. Men man får nog vara ärlig och säga att det kanske var för tidigt för oss ändå, vi var inte redo som lag, förening eller klubb. Det är vi nu, säger han inför lördagens final mot Västerås.

Muhrén i laget

Sedan dess har Johan Esplund kommit tillbaka från proffslivet i Ryssland och fjolåret i Västerås, tränaren Johan Sixtensson anslutit – och så en sen förstärkning i att legendaren Magnus Muhrén bytt tränarrollen till den som spelare.

– Den här gången är vi inte bara nöjda med att ha kommit till finalen, nu vill vi vinna den. Och jag tror vi har stora möjligheter, säger Daniel Andersson.

Västerås spelar en offensiv bandy, och det gör även Villa-Lidköping.

Tränaren Johan Sixtensson förklarar skillnaden:

– Västerås kör full fart framåt, men de spelar riskfritt. De går runt och brett. Vi spelar med mer passningar, fler snabba lösningar. Lite mer riskfyllt emellanåt. Men ändå inte lika mycket cowboybandy som tidigare. Vi mår bättre av att ta det lite lugnt ibland, säger Sixtensson.

Bronsmatchhaveri

Fjolåret slutade med tre raka förluster i semifinalen mot Västerås och sedan även förlust i bandyförbundets ettåriga försök med bronsmatch.

Daniel Andersson igen:

– Ja, den där bronsmatchen var väl kanske inte – om jag uttrycker det diplomatiskt – den match man helst skulle vilja spela efter att man förlorat tre raka semifinaler. Men vi får se det positivt nu, vi fick prova på att spela på Tele 2, känna in omklädningsrummen och så... men det är klart att det blir en helt annan sak på lördag.