Vågor, vind, vatten – och vackra vyer. Att bo på en båt har sin charm. För ett år sedan fick Cajsa Bartusch och Anders Kätting chans att genom ett projekt få bo på sin båt vid Söder Mälarstrand. Snart utvärderas projektet.

– Det är ett slags frihetskänsla att bo på vattnet. Att när som helst kunna kasta loss och åka i väg. Att kunna ta sig vart som helst i världen, säger Cajsa Bartusch. 

Vid Metros besök ligger hon på däck i en hängmatta i solen. Vågorna kluckar. Inuti det gamla lastfartyget från 1908 pågår renoveringsprojektet som är hennes och sambons hem. Mitt i city.

– Vi är stadsmänniskor, dessutom älskar vi naturen. Att bo så här är perfekt. Det är mitt i stan, men vi känner av årsväxlingarna på ett annat vis, vi är närmare naturen.

Hon och sambon Anders är en av alla de stockholmare som tar pick och pack och flyttar ut på vattnet.

– En gång sa jag till Anders: ”Tänk, jag har alltid drömt om att bo på en båt”. ”Har du? Det har jag också”, sa han. Så 2,5 år senare köpte vi vårt fartyg. 

I början visste ingen av dem något om båtar. De fick inte ens köra lastfartyget, för ingen av dem kunde.

– Men nu får vi det. Jag får köra båten, det är jag som är kapten. Det är viktigt här i sammanhanget, säger hon och skrattar.

Självklart finns stunderna i hängmattan där, men att bo på en båt innebär en hel del annat jobb. Renovering, underhåll.

– Man måste tycka att det är roligt att göra ett handtag. Vi håller alltid på och renoverar. Det finns inte en rät vinkel i båten, det är inte som att snickra i ett hus. Det är mycket jobb, men det är värt det, säger Cajsa Bartusch.