Det var i tisdags som autistiske Gustav, 10, som inte kan tala, rymde från sin skola i Danderyd. Rymningen fortsätte via buss och tunnelbana in mot city. När Gustavs mamma, Veronica, fick larmet blev hon förtvivlad även om hon försökte behålla lugnet. 

– Det har hänt tidigare att Gustav rymt, men inte så här länge och aldrig från skolan. Det var så klart jätteläskigt. En fruktansvärd känsla. Sedan när jag fick höra att han dessutom befunnit sig på tunnelbanespåren … man vill inte ens tänka på vad som hade kunnat hända. 
 
Tunnelbaneföraren Nihat var på väg in mot Slussen när larmet kom via internradion. 
– Plötsligt kom ett larm om att det befann sig en person på spåren mellan Gamla Stan och Slussen, så alla tåg var tvungen att stå helt stilla. Och plötsligt ser jag pojken komma springandes mot mitt tåg. 
 
Nihat, som inte kände till Gustavs sjukdomsbild i det här skedet, tyckte pojken verkade märkligt glad med tanke på omständigheterna. 
– Han gjorde hoppsasteg, som Pippi Långstrump, du vet. Han verkade vara ute på sitt livs äventyr. 
 
Nihat hoppade snabbt ur och kunde tillsammans med en kollega dra upp Gustav från spåren. Sedan fick Gustav sitta i förarhytten, vilket han tyckte var kul, berättar Nihat. När Metro återförenar gänget för första gången efter de dramatiska timmarna överräcker Veronica blommor till Nihat och uttrycker sin uppskattning. 
 
Samtidigt påpekar hon för Metro att hon gärna sett att allmänheten i större utsträckning hade vågat lägga sig i – långt innan Gustav  hunnit till Slussen. 
– Han borde inte kunna ta sig så långt och sen ner på spåren. Det är lite märkligt att ingen reagerat. Om man ser något konstigt kostar det aldrig att fråga, säger Veronica.