Häromdagen såg jag ett stjärnfall, då får man önska sig något. Jag önskade mig att vi får fortsätta vara friska och glada!
  
Att inte komma på någonting materiellt som jag ville förverka min önskan på var ett skönt konstaterande. Även om jag har en negativ grundinställning i livet, jag letar gärna problem och det här kan låta motsägelsefullt, så är jag ändå ganska nöjd. Min drivkraft är nyfikenhet, jag vill veta hur samhället fungerar och vad vi kan göra för att ta oss ur alla problem vi har skapat, men det här har också drivit fram ett resonemang inom mig som går ut på att jag har det så otroligt bra i min vardag och det är just nöjdheten med vardagen men missnöjdheten med världens tillstånd som är min kraft att vilja göra något bra för miljön.

Jag bor ensam i ett hus på landet, eller ensam är fel ord, jag har en katt, en myskanka och tre barn på halvtid och två inneboende på halvtid. På landet går dagarna åt till att odla, elda och hugga ved.  I andras ögon kanske jag lever ett fattigt liv, fattigt i ekonomisk bemärkelse. Jag lever på studiemedel eftersom jag just nu pluggar till energitekniker. Knapert kanske, men jag har precis allt jag behöver. För det man behöver är inte alltid samma sak som det man vill ha. 

När jag träffade mina otroligt miljömedvetna vänner med betydligt bättre månadsinkomst än jag och inga barn att försörja diskuterade vi just det, hur lika vi lever och att om de inte hade haft pengar så hade de levt ungefär likadant som de gör idag förutom att de kanske hade varit tvungna att ta flyget till Paris istället för tåget. Och det är just det, att det oftast är ganska billigt att leva miljövänligt och rikt, om man inte ska resa långt.

Hela vårt samhälle är uppbyggt för att vi ska konsumera. Vill man göra revolt och gå emot samhället ska man stanna hemma och vara nöjd, helst göra ingenting så har man heller inte förbrukat någon onödig energi. En nöjd medborgare är en dålig konsument. Men det skulle ju vara ganska tråkigt i längden. Man vill ju utvecklas och få stimulans. Problemet är att väldigt många shoppar sig till utveckling. 

Jag har på många sätt slutat att skaffa tillfredställelse genom att konsumera. Istället konsumerar jag kunskap. Att läsa och engagera mig politiskt ger mig faktiskt en kick, på många sätt bättre än att hela tiden försöka shoppa mig lycklig.  Ett tag läste jag allt som hade med mat och klimat att göra. Det intresset fick mig att starta en liten ekomatbutik som jag drev samtidigt som jag var mammaledig. Tyvärr var jag ingen bra försäljare. ”Köp gärna men bara om du behöver det…” Ska jag tillägga att butiken inte gick runt ekonomiskt? Men det var egentligen inte grejen. Jag lärde mig massor under den perioden. Eftersom jag har ett ganska stort hus låter jag två av mina klasskompisar bo hos mig i veckorna när vi går i skolan. Varför lever inte fler så? Snacka om energieffektivt att vara tre vuxna och tre barn i ett hushåll, nästan lite som på Emil i Lönnebergatiden, när alla bodde tillsammans och sov i köket för att hålla värmen. Nej ingen sover i köket hos mig, men i alla fall. Kanske man skulle flytta ner i kökssoffan för att spara lite på värmen...
 
Emeilie Emanuelson