Modejournalisten Sofia Hedström är nyligen hemkommen från Antarktis och planerar ett ­maraton i klänning. Hon bor i New York, skriver på sin andra bok och försörjer sig på sitt intresse, trots att hon aldrig har haft någon masterplan. 

Sofia Hedström har en tendens att slänga sig in i uppdrag utan att oroa sig för hur det ska gå.
– Fram tills jag var sju år var jag extremt blyg, men jag tror få personer sammankopplar mig med det nu. Jag har en passion för mitt jobb som gör att jag glömmer bort att vara rädd.

Redan som 15-åring sökte hon upp lokaltidningen i hemstaden Skara och frågade om hon fick skriva för dem. 
– Från början var det nog min personlighet snarare än talang som lockade mig att bli journalist. Jag har alltid gillat att träffa människor och få insikt i deras liv.

På lokaltidningen fick hon bevaka allt från pensionärsträffar till musikfestivaler. Jobbet gav mersmak och det hon lärde sig som lokalreporter har hon haft nytta av under hela sin yrkesbana. Trots att hon i vuxen ålder sökt sig långt bort från småstaden. 
– Det kan vara en fördel att vara från ett mindre ställe och jobba på en lokaltidning. Man ska aldrig avstå en jobbchans även om det inte är exakt i den riktningen man vill gå. Allting är en erfarenhet som gör att man utvecklas.

Sofia Hedström säger att hon aldrig har haft någon ”masterplan” för sin karriär.
– Ofta kan man inte förbereda sig i livet. Det är precis som i journalistyrket, man kan planera en inspelning i detalj men det blir ändå aldrig som man tänkt sig.

”Icke-strategin” ledde till ett års praktik på ett tyskt medieproduktionsbolag som 18-åring, jobb på Musikbyrån i SVT och studier i modejournalistik i USA. Under studietiden frågade SVT om hon kunde tänka sig att åka till Detroit och rapportera från en hockeymatch. Det var en ny erfarenhet för Sofia, men hon såg det som ett äventyr och tackade ja. Det gick bra och sporten fortsatte att höra av sig.
– Mode och sport låter kanske som en ovanlig kombination, men jag upptäckte att det jag lärde mig från sporten gick att applicera på modejournalistiken och tvärtom.

Efter en kort återvändo till Sverige spontanflyttade Sofia till New York 2006. Hon fick två fasta uppdragsgivare och kunde fortsätta försörja sig på journalistik.
– Ibland kan det kännas synd att jag aldrig har haft några andra jobb, men jag började ju tidigt och det har gått bra. Jag har aldrig haft perioder när jag oroat mig över att jag inte ska få några uppdrag.

Några gånger har hon förstås upplevt misslyckanden i jobbet.
– Förra året hade jag bokat en intervju med modeikonen Daphne Guinness som var aktuell med en utställning. Men när jag kom fram för att träffa henne sa hennes PR-person att hon inte tänkte ge några intervjuer, så försvann de in i en hiss.

Sofia var tvungen att ringa sin chef och säga att det inte blev någon intervju. Hon tackar sin yrkeserfarenhet för att hon kunde ta det med ro.
– Om det varit min första intervju hade jag fått panik, men nu är jag mer luttrad. Och jag kunde ju inte påverka vad som hände. Dessutom tror jag det är nyttigt att misslyckas ibland.

Utöver uppdragen från Svenska Dagbladet och NRK skriver Sofia böcker om mode. För ett år sedan kom Modemanifestet - De stilsmartas handbok, som handlar om hennes årslånga shoppingdetox. Sedan fyra år tillbaka ägnar hon också en hel del tid åt att jogga, vilket förutom motion ger henne stabilitet i tillvaron.
– Jag reser extremt mycket i mitt jobb, nyligen var jag i Antarktis och snart ska jag till Nashville. Då är det skönt att ha en bestämd vana.

Eftersom Sofia gillar att göra saker på sitt eget sätt väljer hon att springa i klänning eller kjol. Hittills har hon sprungit fem maraton iförd sin okonventionella joggingutstyrsel.
– Jag har ofta kjol eller klänning i vardagen, så det kom sig naturligt. Jag vill kunna vara mig själv när jag springer. Kanske inspirerar mitt kjolbärande tjejer som inte ser sig som traditionella atleter att också börja idrotta.

Nästa maraton blir i april. Sofia Hedström har inte helt bestämt vilken klänning hon ska ha.
– Jag håller på och letar, så det återstår att se. Men den ska helst vara röd.