I bioreaktorerna på Chalmers flyter mikroskopiska köttbitar omkring i en näringslösning – en möjlig framtida lösning på köttfrågan. Men finansieringen av provrörsköttet går lika långsamt som celldelningen.

I takt med befolkningsökningen stiger också efterfrågan på kött, samtidigt är det ohållbart ur miljösynpunkt att expandera köttindustrin och dess koldioxidutsläpp.

Julie Gold, forskare i biovetenskap, kan ha hittat lösningen på problemet: Genom att låta muskelceller växa i en näringslösning skulle man kunna ta fram en oxfilé utan en oxe.
– Problemet är att vi ännu inte riktigt vet hur man ska gå tillväga, vi utgår från hur man vanligtvis odlar celler och tror att vi kan få något som ser ut som köttfärs. På sikt skulle man även kunna ta fram en slutprodukt som liknar en biff, en filé eller ett kycklingbröst, säger hon.

Men Julie Golds forskargrupp har en lång väg kvar innan köttet kommer kunna odlas i större skala. Liksom flera andra forskare som studerar in vitro-kött runt om i världen har man väldigt svårt att få finansiering.
– Finansiärerna tycker att det är för mycket science fiction. Vi skulle behöva minst 1,5 miljoner per år, bara för att driva det här som ett småskaligt forskningsprojekt, men ska man göra det i kommersiell skala blir det mycket dyrare. Fortsätter det i den här takten kommer vi aldrig att lyckas framställa något som ens liknar en biff.

”Om de inte är explicit förbjudet så är det tillåtet”

Vid sidan om in vitro-köttets fördelar för miljön och djurs välbefinnande väcker innovationen flera etiska frågor för vegetarianer och anhängare av trosinriktningar som avråder från olika typer av kött-konsumtion.

In vitro-köttet innebär att många som avstår från kött i dag skulle kunna äta det imorgon med moralen i behåll.
– Möjligen faller frågan under begreppet davar chadash, det bygger på en princip inom judisk lag som säger att om något inte är explicit förbjudet så är det tillåtet, säger Karin Zetterholm, judaistikforskare vid Lunds universitet.