Den ständigt diskuterade termen ”free-to-play” är för mig främst förknippad med mobiltelefonmarknaden. Att vara ständigt uppkopplad för att förenkla mikrotransaktioner inne i spel samt att vara någorlunda attraktiv bland de tusentals andra appar som pockar på konsumentens uppmärksamhet. Det är högst förståeligt att betalningsmodellen har blivit så stor bland smartphone-segmentet helt klart.
Därför blev jag lite extra nyfiken när ett ”free-to-play” skulle släppas till PS Vita – hur skulle det hanteras på den plattformen? Att spelet var ett retrocharmigt pusselspel med rpg-vibbar var ju både rakt upp i min gränd och min kopp te. Så, sagt och gjort - jag laddade ner spelet och laddade upp mina förväntningar.

No Heroes Allowes: No puzzles either! är den femte delen i den så kallade Badman-serien vars tidigare titlar är bland annat No Heroes Allowed och Holy Invasion of Privacy, Badman! What Did I Do To Deserve This?. Av förklarliga skäl fick spelskaparna problem med namnet ”Badman” i titeln, men karaktären återfinns i spelen och är, kort förklarat, den ultimata slutbossen. Han är en elak jävel helt enkelt och som spelare jobbar du för honom. Alla spel i serien har på något vis handlat om att du som spelare ikläder rollen som ”God of Destruction” och ska stoppa alla godhjärtade hjältar som vill åt Badman, allt med en stor dos humor.

I denna senaste instans av spelet har spelmomentet ändras från strategiskt harvande i gruvor till ett mer klassiskt matcha-tre moment, men inte utan en twist. Du styr över monster av olika nivåer och matchar du ihop tre eller flera nivå 1-monster så skapas ett nivå 2-monster samtidigt som din tidigare matchning monster attackerar fienden. Upprepa, skapa combos och försök matcha så höga nivåer av monster som möjligt. Ett snabbt och härligt hektiskt gameplay som premierar snabbhet och kombobyggande, samtidigt som det saknar något vidare djup och i längden blir smått tråkigt och upprepande.
Turligt nog är inte detta allt spelet har att erbjuda. En stor behållning är utvecklandet av din armé monster och den valfrihet man har där. Genom att fånga de anfallande hjältarna och tvinga dem arbeta i en stor gruva så får man tillgång till föremål som uppgraderar dina monster. Vid maxlevel så kan man använda de tillfångatagna hjältarna för att (på onämnbara sätt) skapa nya avarter av monstrerna. Får Pokemon-vibbar när man ser det stora galleriet av möjliga monster och hjältar man kan ha i sin ägo och systemet är väldigt intressant och roande. Och vanebildande.



Har haft svårt att lägga ner spelet eftersom det är så himla lätt att bara köra ett par omgångar till, uppgradera lite monster och så vidare. Även om spelet inte är så långt med sina 64 banor, så skyndade jag långsamt mot slutet. Ville ha den bästa armén jag kunde frambringa helt enkelt. Så efter ungefär nio timmar så var jag på väg mot den sista banan, glad i hågen och nöjd med att ha klarat av spelet. Men på sista hjälten i spelet tog det stopp, och det jävligt hårt.
Har inte haft en enda förlust fram tills denna punkt, men den sista bossen är så urbena svår att jag ytterligare fem timmar senare fortfarande inte ha klarat honom. En minst sagt skev kurva av motstånd kan jag tycka, men jag har bestämt mig att jag ska klara av spelet. Så jag har harvat runt på tidigare banor, samlat hjältar, avlat fram nya avarter av monster och grindat helt enkelt. Men jag är inte mycket närmare nu än för fem timmar sedan och det märks i detta läget att spelet inte har så mycket mer att ge mig. Förutom ett tillfredsställande avslut då.

Hur var det med free-to-play då?
Jo, när man första gången startar upp spelet får man tio stycken hackor och för varje påbörjad bana kostar det en hacka (pun unintended). När man förbrukat sitt startkapital av hackor går en nedräkning igång som ger dig en ny hacka när nedräkningen är vid sitt slut. Ett system som är vanligt förekommande i till exempel Candy Crush. Där får man vänta i 30 minuter för ett nytt hjärta, här i No Heroes Allowed: No Puzzles Either får man vänta i hutlösa ÅTTA TIMMAR för en ny hacka! En hacka som ger dig mellan 20 sekunder och fem minuters speltid! Det skulle innebära att mina 236 spelomgångar skulle tagit mig cirka 1888 timmar att spela. Det är 78 dygn!
Det är såklart här mikrotransaktionerna kommer in i bilden. Man kan köpa ett mindre antal hackor för några kronor men jag rekommenderar alla att köpa ”infinite pack” som ger oändlig mängd hackor för 55 kronor. Av just detta upplägget vill jag därför snarare kalla detta spelet ett demo med en begränsad gratis speltid, och för en femtiolapp köper du hela spelet. Och i det avseendet är det värt varenda krona.