Att gå från hemelektronikbutiken till serviceverkstaden är att förflytta sig från en förföriskt glitterblippande lyxbasar med en glatt uniformerad armé av serviceinriktade säljare till en postapokalyptisk miljö av kalt glappande lysrör, skitiga betonggolv och mekanikertyper som bara har ett faxnummer.

Jag hade en blurayspelare vars hdmi-kort gick sönder. Solklart garantifall, men en sur support hävdade att ”det låter som glappkontakt efter slitage”, och att jag själv måste ”chansa” och lämna in den på verkstaden, i ett industriområde i söderförort, öppet för mottagning vardagar kl 13–14.30.

Innan jag kunde ta ledigt från jobbet och komma iväg förvandlades jag till en Ghost Whisperer som plötsligt såg döda apparater överallt – vid MediaMarkt och Elgiganten såg jag inte skyltfönstrens köpfest utan bara den glåmigt ringlande kön i de där sorgliga små verkstadshytterna.

Och deppigheten följde med till verkstadsgolvet, där jag slutligen stod med blurayspelaren i famnen och väntade på min tur, i en fönsterlös lagerlokal i betong och korrugerad plåt fullbelamrad med döda prylar: 46-tummare med trasigt glas, staplade receivers och hyllmeter efter hyllmeter med söndriga spelkonsoler.

Före mig stod en kille med en Nintendo Wii i famnen och jag såg för mitt inre hur ungarna därhemma suckat och gråtit i månader över en hopplöst buggande Wii som slutligen gett upp en gång för alla.

”Det här är tredje gången”, sa killen när han kom fram till den minimala träskivan som föreställde disk, ”ni kan väl skynda på nu, jag har rätt att få ut en helt ny efter det här.”

”Visst, ring tillbaka om tre veckor…” trodde jag teknikern skulle svara. Men han tittade bara lite extra i datorloggen, gjorde en fysisk snabbkoll och fyrade av ett leende: ”Klart!”

Häpen lämnade jag fram min spelare – och fick bara ett par dagar senare sms om att hdmi-kortet var utbytt. Nu var det med värme jag återsåg lagerlokalen vid upphämtningen. Och på hyllorna huserade helt andra apparater än förra gången. Här gick det undan.

Det är ingenjörerna och reparatörerna som är våra vänner. Försäljarna däremellan är det nödvändigt onda. Att diskutera en död pryl med butiken eller supporten är ofta ett lotteri. Personlig kontakt med en hängiven reparatör är den bästa garantin.

+ Bästa appen just nu: Buzz Player HD, som konkurrerat bort Air Video från min padda. Videotittandets svar på GoodReader.
– Hypade Murdoch-iPad-magasinet The Daily. Buggigt skräp som bara funkade i ett par dagar innan appen började stänga av sig själv.