Att The Elder Scrolls blir till ett onlinerollspel var bara en fråga om tid, det har alltid slagit mig som en logisk evolution för serien och nu är tiden äntligen inne. Redan innan det släpptes var känslorna blandade. Många ville inte se ett onlinerollspel med rädslan om en generisk produkt som skulle falla pladask som många andra gjort innan dess. Lyckligtvis kan oroade själar vila nu - The Elder Scrolls Online ser ut som Skyrim, spelas som Skyrim och känns som Skyrim. Fast online med hundratals, ibland även tusentals spelare. Det är kvalitet rakt igenom.    Till en början bjuder The Elder Scrolls Online på en ordentlig karaktärsanpassning, även om valet snarare är mellan Dwayne Johnson och Hugh Jackman istället för Steve Buscemi. Hur det än må vara så återskapade jag mig själv - om jag var Dolph Lundgrens yngre broder med buskigt skägg och tjocka rastaflätor. Därefter försökte jag mig på de exotiska raserna som finns att tillgå, alver av olika nyanser, Argonianer och Khajiiter. Det finns alltså gott om variation.     I slutändan fick min första karaktär ändå bli Dolph Lundgren Junior, istället för bitter Pelle Svanslös eller Skalman med lömska motiv. Med episk Elder Scrolls-musik i bakgrunden bar det av till fängelset - såklart. Lyckligtvis lyssnade Zenimax Online Studios på beta-feedback och därför är det numera möjligt att skippa denna inledning efter första besöket som onekligen hade blivit tröttsam efter några gånger.      Enligt Elder Scrolls-tradition befinner man sig inte länge i denna fängelsehåla. Med hjälp av en blind gammal man lyckas vi bryta oss ut, sedan bär det av till Tamriel; en stor och imponerande värld att utforska. Den grafiska biten imponerar stort på mig, framför allt med tanke på dess omfång och hur bra spelet flyter på. Men även det stora utbudet av landskap gläder, för om det var någonting som Skyrim kunde kritiseras för, så var det dess någorlunda enformiga terräng. Flera olika områden besökes under en ganska kort period, för att sedan återvända dit.   Läs också: Per Landin har testat nya World of Warcraft-expansionen   Med min trohet till Daggerfall Covenant, en av totalt tre olika fraktioner, börjar mitt äventyr på riktigt när jag når dess huvudstad Wayrest som befinner sig i ett frodigt grönt landskap med många kullar och träd medan Aldmeri Dominions-medlemmar kommer finna sig själva i djupa skogar och slutligen Ebonheart Pact vars land sträcker sig över bland annat Skyrim och Morrowind. Och i mitten av Tamriel, Cyrodiil - en gigantisk provins för ordentliga slagsmål mellan de tre fraktionerna.     Har man spelat The Elder Scrolls V kommer man känna sig som hemma i The Elder Scrolls Online. Med hjälp av etablerade spelmekaniker från Bethesdas populära rollspel Skyrim lyckades Zenimax Online Studios skapa ett unikt onlinerollspel och resultatet är en frisk och nödvändig omväxling. Sedan några år tillbaka har onlinerollspel börjat lägga större vikt på skicklighet  med dynamiskt spelupplägg, en trend som The Elder Scrolls Online fortsätter med. Det uppmanas till aktiv blockning, avbrytandet av motståndarens specialattacker och kullerbyttor för att undvika skada.    The Elder Scrolls Online förtjänar mycket beröm för dess stridsystem, som är bra utfört och underhållande även flera timmar inåt. Tyvärr känns det mer som ett klassiskt onlinerollspel än vad jag hade hoppats på - projektiler är lite för målsökande och med jämna mellanrum ignorerar dessa blockerande terräng och träffar mig mot all logik. Jag har också upplevt tillfällen där mina attacker inte träffat, när de väl borde.    Med denna modernisering kommer även reformer i både karaktärsnivåer och uppdragssystemen av Lutherska proportioner. Sedan evigheter tillbaka har onlinerollspel hållit sig till branta erfarenhetskurvor och sysslor med upprepning som nyckelord, någonting som har gett denna genre ett lite tråkigt rykte. Nyare onlinerollspel har varit ganska duktiga med att införa variation och även så The Elder Scrolls Online som serverar en stor tallrik av blandade uppdrag och uppgifter som skulle få matpyramiden att bli grön av avundsjuka.      Såklart återkommer gamla goda favoriter där ett specifikt antal av något ska samlas in eller dödas, men dessa är klart i minoritet. Först och främst är uppdragen som delas ut relevanta och får inte en att undra varför uppdragsgivaren inte gjorde dem själv. Vi känner alla igen dessa lata uppdrag där Victor Schnitzelhammer ber Krister Lundburg att dräpa fem hamstrar som är ett stenkast ifrån honom medan Schnitzelhammer själv rullar på tummarna. Nej - istället hjälper jag Captain Farlivere att rädda gisslan från banditer eller evakuera invånarna från en brinnande by.    Vad som definierar ett onlinerollspel för många är dess repetition när det kommer till att avancera i nivåer. Denna så kallade grinding har utvecklare av olika slag försökt att bli av med. I vissa spel är erfarenhetskurvan rak (istället för den vanliga branta backen som bygger upp sig till Mount Everest) medan andra spel har helt enkelt försökt gömma eller rent ut sagt undfly karaktärsnivåer.   Läs också: Hur bra är Reaper of Souls? Christoffer har betygsatt   The Elder Scrolls Online använder sig av Skyrims beprövade modell istället, med en onlinerollspel-twist: att använda specifika vapentyper kommer att avancera spelaren i relaterad skicklighet och tillåta upplåsning av färdigheter. Varje vapentyp har fem olika aktiva färdigheter och två passiva att låsa upp, dessa kan även modifieras därpå för att uppfylla olika uppgifter. Sedan tillkommer det ungefär 30 färdigheter för var en av de fyra klasserna och fyra passiva för varje ras.      Personligen komplementerar jag mitt stenhårda anlete med ett tvåhandat vapen - skägg och stora svärd är en hygglig kombination. Den allmänna nivån spelar en mindre roll, färdigheterna som låses upp avgör vilken roll man uppfyller, oavsett vad man börjar som så kan man skina med alla typer av vapen. Det är irrelevant ifall man är Tempelriddaren eller Nattklinga, vill man vara Hawkeye går det likaväl som att vara Thor.    Då alla raser och klasser kan tillämpa så pass nyanserade spelsätt, saknar The Elder Scrolls Online det breda utbudet av klasser i början av spelet som många andra konkurrenter skryter med. Min trollkarl kan bära på samma tunga rustning som min Drakriddare - Dolph Lundgren Junior, och detta gäller även för deras vapen. Vill jag svänga runt på en värdelös pinne är det helt upp till mig. Självklart ska ras- och klass-specifika färdigheter inte ignoreras, vill man fiffla med magi är trollkarlsklassen att föredra, men The Elder Scrolls Online har potential för spännande kombinationer.    Huruvida The Elder Scrolls Online är värt månadsavgiften är en fråga som lämnas obesvarad -framtiden är någonting som jag inte har insikt i. Innan spelet släpptes deklarerades det som en flopp från många håll på nätet, som bara verkar tror på  den utbredda gratismodellen. Men man får inte glömma att The Elder Scrolls Online är ett onlinerollspel av mycket god kvalitet som inte apar efter titanerna utan istället lutar sig mot det hyllade Skyrim. Resultatet är ett onlinerollspel av toppklass, som kan avnjutas både i grupp eller på egen hand. Nu är det bara att se om The Elder Scrolls Online får den publiken som förtjänas.