Skådespelaren Cillian Murphy fick gräva i sina irländska rötter när han fick en efterlängtad chans att arbeta med Ken Loach i ”Frihetens pris” (”The Wind That Shakes The Barley”).
Metro träffade Murphy i Cannes i våras – där filmen belönades med Guldpalmen.

•• Vad var det med rollen som drog? Det irländska temat eller helt enkelt chansen att få arbeta med Ken Loach?
– Jag kommer från Cork där filmen utspelar sig och spelades in. Jag kände till den här perioden och den påverkade min familj. Det var 80 år sedan – inte så länge sedan. Det är typ två generationer. Och ämnet har behandlats grundligt i filmer tidigare. Så det var dels det. Men jag antar att det som avgjorde var att få arbeta med Ken, för jag trodde aldrig att jag skulle få den chansen. Jag trodde inte att jag var den sortens skådespelare. Men tack och lov kommer jag från Cork! Han anlitar bara skådespelare från stället han spelar in.

•• Varför trodde du inte att du var rätt sorts skådespelare?
– Jag vet inte… Kanske för att jag inte förväntade mig att han skulle komma och spela in en film i Cork och eftersom han inte brukar anlita kända skådespelare. Vid det tillfället hade jag just gjort två stora studiofilmer, jag bad till gud att det inte skulle påverka hans val, och det gjorde det inte. Han skulle anlita vem som helst om de var rätt person för jobbet.

•• Hur var det att arbeta med honom?
– Det var helt underbart. Jag vet att alla är lyriska när de talar om Ken, men anledningen är att allt är sant. Han är alltigenom gentleman och hans filmer talar för sig själva. Sättet han använder för att berätta sina historier är helt extraordinärt. Det är så vida skilt från standardsättet att göra film på.

•• ”The Wind That Shakes The Barley” ger inte en ensidig bild…
– Du menar av inbördeskriget? Jag håller med. Man får en tydlig bild av båda sidor.

•• Hur förberedde du dig för rollen som Damian?
– Eftersom han var doktor så talade jag med doktorer och lärde mig lite första hjälpen. Men mest av allt handlade det om att läsa. Det finns mycket material om den eran. Det var en bok som heter ”On Another Man’s Wound” om en doktor som dras in i inbördeskriget. Och manusförfattaren Paul Laverty gav oss alla bakgrundsinformation, så att vi fick en grund för våra rollfigurer.

•• Lockade filmen fram nya känslor och insikter om att vara irländare?
– Absolut. Folk dog för detta. Allt detta hände. Jag är 30 år, de var 22-, 23-åringar som gav sg in i detta. Och det var bra killar – de drack inte och var hängivna.

•• Damian har också en mörk sida.
– Visst, men för den stora, goda sakens skull. Uppenbarligen märks han för livet av det han gör.

•• Var det en lättnad när inspelningarna var klara?
– Ja, för de sista veckorna var väldigt, väldigt intensiva. Det är väldigt ansträngande att agera på så hög nivå. Det tar mycket kraft ifrån dig.

•• Berätta om din nästa film, ”Sunshine”.
– Det är en science fiction film regisserad av Danny Boyle. Jag är på en rymdskepp som är på väg mot solen och sedan går saker snett, som de brukar göra i rymdskepp…