De slängs i soptunnor, kastas ut ur bilar, dränks och vanvårdas.
Det är verkligheten för de gatuhundar som allt fler svenskar förbarmar sig över och adopterar för att de ska kunna leva resten av sina liv i trygghet.

-Det började med att jag såg en annons i DN om en tik som tagits från ett hundhem i Spanien.
När jag såg hur gatuhundarna har det i Spanien blev jag så deprimerad, berättar Jeanette Sjöblom, verksam inom SOS Animals som erbjuder adoption av hundar från Spanien.

Runt hennes ben svansar två lyckliga hundar, Lucky och Lena som haft turen att få komma till Sverige. Jeanette har vigt sitt liv åt adoptionshundarna och har förutom sina egna hundar gett fosterhem åt 25 gatuhundar i väntan på att de skulle placeras ut i svenska hem.

Lucky kom för tre år sedan och Lena förra sommaren. Astor hamnade som fosterhund hos Jeanette i somras men bor sedan några månader tillbaka hos Sophie Holmström.
-De första veckorna han var hos mig var han så rädd, jag fick inte ta i honom, säger Jeanette.

Astor är fortfarande väldigt skeptisk till nya människor och skäller så fort Sophie försvinner ur synhåll.
-Vi tror att han bott hos en jägare som inte var nöjd med honom och lämnade honom i en hundgård, berättar Sophie.

Lucky och Lena hade tur som fångades upp av "rätt" personer. Det var så de kom till SOS hundgård där volontärer tillsammans med organisationens grundare Kim Haliwell, arbetar med att hjälpa hundarna till ett bra liv. Vissa av hundarna är så skygga mot människor att de får stanna kvar på SOS livet ut. Men de flesta av de omhändertagna hundarna börjar så snart som möjligt förberedas för att kunna flytta till ett eget hem.

Men flertalet gatuhundar är inte lika lyckligt lottade.
-När familjer tröttnar på sin hund eller när de flyttar så lämnar de bara hunden åt sitt öde. Fler hundar hittas också fastbundna ute på landet utan möjlighet att själva kunna komma därifrån. Ibland vill familjen bara ha en valp och när den blir stor så lämnar man den till SOS. Sedan skaffar familjen en ny valp som går samma öde till mötes, säger Jeanette Sjöblom.

Om man vill hjälpa en hund men inte har möjlighet att adoptera en kan man sponsra en hund och betalar då en viss summa per månad för hundens uppehälle på hundgården.

Känner du dig aldrig uppgiven när du vet att det bara är en bråkdel av alla gatuhundar du lyckas rädda?
-Det är klart att det känns så ibland men samtidigt vet jag att jag hjälper många hundar till ett bättre liv. Det är underbart när man lyckas placera dem i ett bra hem och se när de travar iväg med sin nya familj, säger Jeanette Sjöblom.