Hon är datanörden som blev en Stureplansprofil redan i tonåren. En usel mingelfotograf som blev programledare i ZTV. En vetgirig bokmal som inte ens gått på gymnasiet. En modeintresserad feminist som bekämpar anorexi. Hanna Fridén är allt det där. I dag premiärbloggar hon på metrobloggen.se.

Vad är du för en slags bloggare egentligen?
- Jag är en vardagsbloggare. Eller dagboksbloggare kanske man ska säga. Det går inte att säga att min blogg är en modeblogg eller en politisk blogg eller någon annan slags blogg för det är väldigt mycket. Det beror på vad som är intressant för tillfället. Jag hoppas att jag inte är en egofixerad person i det verkliga livet, men bloggen är garanterat egofixerad. Den kretsar ju kring mitt liv.

Hur privat kan du bli?
- Jag kan bli nästan hur privat som helst. Det är väldigt få saker som jag tycker är jobbigt att skriva om. Men om det var något jag blev väldigt ledsen över, om jag blev dumpad av en kille och tyckte det var jobbigt, så skulle jag inte skriva om det. Där går min gräns.

Har din mamma koll på vad du skriver? Och vad säger hon om sådant som "skakig och bakis som bara fan".
- Haha. Ja, hon läser den varje dag. Och precis som alla mammor bryr hon sig så klart.  Men jag tror hon tycker det är skönt att få veta sådant där så kan hon ta ett litet snack med mig. Jag har inga hemligheter för henne. Vi kan prata om precis allting.

Men är det inte obehagligt att låta okända få läsa din dagbok?
- Nej, inte särskilt. Jag följer ju några bloggar själv, så jag känner igen mig i den känslan. Det känns inte så konstigt.

Inte ens när du får reaktioner i form av weirdomail från strumpbyxfetischister?
- Haha. Ja, jag får weirodomail ibland, men det har aldrig nått den nivån att det blivit obehagligt på riktigt. Det värsta som har hänt var en person som halvstalkade mig. Han brukade skicka mail om vad jag hade på mig när han såg mig gå där och där och där.

Det finns alltså bloggstalkers?
- Ja, och det finns de som är riktigt obehagliga. Men jag har haft tur. De otrevliga grejerna får man stå ut med om man också får en positiv feedback. Att få kärleksbrev är bara fint.

Vad är viktigt för dig att skriva om?
- En fråga som jag fokuserar väldigt mycket på är mode, utseende, ideal och press. Det är extremt viktigt  eftersom anorexi är något som ökar hela tiden. Även om inte alla får anorexi är det väldigt många som mår dåligt över sina kroppar och känner att de måste gå ned i vikt. Det är många unga tjejer som drabbats och som går igenom exakt samma saker som jag gått igenom.

Men är inte det en svår balansgång för en modeskribent? Modeidealen påverkar ju självbilden?
- Jag försöker ju nå ut till en målgrupp som kanske inte tänkt i de banorna förut. Jag hoppas jag kan visa att man kan vara snygg och bry sig om sitt utseende, men att kanske inte man måste göra det hela vägen och man ska undvika saker som är tvång och måsten.

Ser du dig själv som en förebild?
- En förebild ja, men inte bara en bra förebild, utan också en dålig förebild i vissa lägen.  Jag går ut ganska mycket och det är väl kanske mindre bra.