FLYTT. I Sandra Beijers bloggvärld är allt pastellgrön marsipan på spetsduk, kaniner och rosetter. En sagovärld som också kan skymtas i hennes reklamfilmer. Varje vecka följer
45 000 personer ”Niotillfem”. Nu flyttar hon över till Metrobloggen.
– Mina läsare ger mig mycket. Förra veckan skrev jag om mina favoritord och då fick jag typ 100 kommentarer om deras favorit-ord. Det blir en annan typ av blogg där kommentarerna är lika viktiga som inläggen.

Hur vill du beskriva bloggen?
– Jag gillar saker som är fina. Försöker hitta små saker i en ganska trist verklighet och skriva en blogg på ett sätt som verkligheten inte behöver vara. Var det en korrekt mening?

Kan du ge exempel?
– Det kan vara att hitta fina kastanjer på gatan eller bästa stället att hitta rosetter i Stockholm. Förra veckan skrev jag om en kanin jag hade när jag var liten.

Vem är det som läser din blogg?
– Som jag förstått är det många tjejer i kanske 17–18-års-åldern. Jag är väldigt fascinerad av tonåren och jag tror att unga läsare vill veta att allting löser sig.

Du vann pris för Mest originella blogg på Veckorevyns Blog Awards förra veckan. Varför hamnade du i den kategorin?
– Den är ganska snäll, mjuk och retro. I den här världen av modebloggare tror att jag att den sticker ut.

Sticker ut på precis samma sätt som de andra tre nominerade i kategorin ...
– Ja, jag håller med om att de är ganska lika. I alla fall klädstilen. Det skulle inte vara konstigt om vi hängde i samma gäng, men det gör vi inte.

Du jobbar som copywriter på reklambyrån Garbergs. Har du varit inblandad i något man känner igen?
– Ja, bland annat en Treoreklam som går nu, där en kille ska träffa sin flickvän men störs av små tecknade fåglar. En annan är en just nu aktuell bioreklam för Dumle, där en man tappar en Dumlekola i akvariet och äter upp sin älsklingsfisk.

Var kommer namnet ”Niotillfem" ifrån? Det är inte direkt diskbänksrealism som är temat.
– Jag startade bloggen för tre år sedan tillsammans med en kompis när vi hade världens tråkigaste sommarjobb och sedan har namnet hängt kvar. Om jag hade möjlighet skulle jag byta namn, men det är så inrotat.

Sandra om ...

... Ryanairs reklam, som beskyllts för att vara sexistisk: ”Fruktansvärt deprimerande.”

... reklamar-glasögon: ”Det är bara härligt.”

... att alla känner alla i bloggvärlden: ”Gör man verkligen det? Jag känner ingen.”

... favoritordet: ”Trampdynor, det är så himla gulligt!”

... att ha aktiva läsare: ”Om jag ger dem en historia om mitt liv så får jag lika mycket tillbaka, det gör att man tycker om att blogga.”

... att flytta till Metrobloggen: ”Jag tror att det är bra att byta och att prova på olika saker. Bra för andra att se att bloggar kan förflytta sig.”