Artist: Jonathan Richman

Scen: Linné

När Jonathan Richman kommer ut i rutig skjorta och fladdriga chaplinbyxor, möter blickar i publiken - ja, söker dem - och ler, så ler alla tillbaks. Det räcker med att han snurrar sin gitarr eller säger ”tack så mycket” på svenska för att det ska gå ett sus genom folkmassan. Jag antar att det betyder att vi är extremt lättflirtade. Eller att han är precis så charmig som vi vill att han ska vara.

På scen är det bara Jonathan Richman och trumslagaren Tommy Larkins. Men det behövs inte mer, Richman fyller upp scenen helt på egen hand med fantastiska dansnummer gränsande till friståenden, koskällor, ”medium guitar solo”, ”uptempo guitar solo” och allsång i låtar som ”I was dancing in the lesbian bar” och ”Springtime in New York”. Personligen hade jag önskat några fler av mina favoritlåtar, men man kan inte få allt. Och den som upprätthåller ett dåligt humör efter detta behöver tung medicinering.