Artist: Kraftwerk
 
Scen: Flamingo
 
Legendarerna i Kraftwerk med 3D-effekter. Häftigt? Jahwohl. Häpnadsväckande? Nein. När de tyska syntpionjärerna för första gången framträdde med sin 3D-show i våras presenterades konserterna som ett konstevenemang. Det skedde på Museum of Modern Art i New York, som lyfte fram Kraftwerk som en av 1900-talets mest betydande konstnärer.
 
Förutom en utställning blev det åtta konserter, baserade på åtta album, som ingick i den ordinarie entréavgiften. Musikjournalisten Jan Gradvall häpnande och skrev att det förmodligen var omöjligt att återupprepa den här sortens konserter i en större lokal.
 
Han hade fel på den punkten. Precis som många haft fel om Kraftwerk. Det är ju en grupp som vars visionära betydelse och breda musikaliska inflytande växt med åren. Konserten – eller om man nu ska kalla det för konstinstallationen – fungerade utmärkt på Way Out West-festivalen.
 
Men även om nu Kraftwerk var först 3D-effekter på en musikscen i Sverige, så är ju idén inte ny utan snarare en uppgradering av det gamla artrockknepet att visa film i bakgrunden. Skillnaden är nu är delar av filmen är ser ut att vara i förgrunden.
 
Folk skrek och vrålade av förtjusning så fort något föremål tycktes sväva i luften ovanför publiken, särskilt i inledande ”The Robots”. Har de aldrig varit på 3D-bio? Att följa en dataanimerad vit Volkswagen på en 12 minuter lång biltur på ”Autobahn” blev däremot ganska monotont i längden. Allt var inte i 3D heller. De dokumentära sekvenserna till ”Tour De France” filmades innan det blev färg på filmduken. Och vissa effekter var mer fysiska än visuella. ”Computer world” framfördes med så starkt basljud att hela kroppen vibrerade.
 
Men som helhet var den effektfulla hitparaden underhållande. Och effekter som förstärker och illustrerar är precis vad de stillastående och koncentrerade mannarna i Kraftwerk behöver. Myten säger ju att de spelat på flera håll i världen samtidigt med dockkopior på scen.
 
Fast roligast var kanske ändå att se uppemot 20 000 människor bevittna alltsammans med fyrkantiga 3D-glasögon på. De uppmärksamma noterade säkert att ”Radio-Activity” hade uppdaterats med Fukushima, efter den japanska kärnkraftsolyckan i fjol.
 
Men det mest förvånande hände under framförandet av ” Trans-Europe Express”. Plötsligt dyker en man upp och dansar på scenen och det dröjer innan både vakter och publik inser att det faktiskt inte är en specialeffekt. Även när de mest kontrollerade spelar kan det oförutsägbara hända.