Artist: Miike Snow

Scen: Azalea

Ibland får man vara försiktig med vad man önskar sig. Under stora delar av Miike Snows konsert var jag lite missnöjd med trycket, det var inte alls så tungt som jag hoppats (med vissa undantag). Men så i sista extranumret ”Animal” tog de istället i så att både de och jag höll på att kräkas. Är helt säker på att mitt hjärta började slå i takt med basen. Eller om det stannade och det var Miike Snow som pumpade runt blodet i kroppen på mig.

En balansgång som hamnade på precis rätt sida av underbart/obehagligt. Bäst på hela setet. Näst bäst: ”Black tin box”. Scenen badar i blodrött ljus och på storbildskärmarna visas köttiga bilder på pulserande hjärtan. Enter: Lykke Li. Som vet hur man tar en scen. Mycket snyggt och bra.

I övrigt, dock. Lite mesigt, trots rader av hits med potential. Men jag var förmodligen ensam i publikhavet om att tycka det. De andra var asglada vad och hur Miike Snow än spelade.

Gott så.