Breven började komma för ett par år sedan. Mannen som skrev dem hade kartlagt mina vanor och mönster. 
Han visste var jag bodde, jobbade och vilka mina vänner var.

Han ringde på det hemliga telefonnumret och skickade suddiga bilder som han tagit på mig. Skrev att vi måste träffas.
En eftermiddag stod han där, utanför fönstret. 


Jag skaffade överfallslarm, pepparspray och sov med mammas gamla schweiziska armékniv. Köpte heltäckande gardiner till alla fönster, hade dem ständigt fördragna. 
Mitt hem blev en bunker.
Ett skyddsrum.


"Du blir deprimerad", sa en kompis. 
Jag beställde spotlights, ljusslingor och två lavalampor.   
Breven fortsatte komma, tonen förändrades.
"När jag ser dig släpper alla spärrar…", skrev han.


En kväll på krogen berättade jag för min kompis Sara om att jag inte vågade sova på nätterna. Om rädslan för att det inte skulle räcka med tittandet. Att han skulle gå längre.
 "Köp en säkerhetskedja till dörren", sa hon. Och räkna inte med någon hjälp från polisen.


Hon hade nämligen egna erfarenheter av stalkers. Poliskvinnan hade vägrat ta upp hennes anmälan: "Han har väl sätt dig naken, tycker att du är fräsch", sa hon. 
Vid midnatt skildes vi åt. Jag gick mot tunnelbanan.
 "Är du galen? Du måste ta en taxi!"


Efter några veckor försvann mannen, lika plötsligt som han dykt upp. Breven slutade komma och telefonen tystnade. Kanske hade han bara tröttnat. Eller hittat någon annan att förfölja.

Kvar satt jag med kvittona som samlats på hög. 
Belysning 1400 kronor, gardiner 2100 kronor, överfallslarm 120 kronor, taxiresor 2500 kronor.


Det hände inget den här gången heller. Jag kanske borde vara tacksam, en vän som är sjuksköterska tvingades i fjol sänka lönen när hon inte längre vågade jobba natt.
 Och i september tvingades Sara flytta till en dyrare lägenhet högre upp i huset.


Det kostar att vara kvinna. Förslaget om en särskild mansskatt hånades häromåret. 
Nu undrar jag: 
Vart ska vi skicka våra räkningar?


+ Monika Fagerholms ”Glitterscenen” , vad jag har längtat! Och den är lika bra som jag hoppades – fantastisk.


– Regimen i Iran som fängslar mängder av journalister.