Varför skrattar vi åt den normativa bilden av tjocka som ligger på soffan samtidigt som vi aldrig skulle skratta åt den underviktiga bilden av en tjej som spyr i toaletten, frågar sig Amanda Rubensson.
Varför skrattar vi åt den normativa bilden av tjocka som ligger på soffan samtidigt som vi aldrig skulle skratta åt den underviktiga bilden av en tjej som spyr i toaletten, frågar sig Amanda Rubensson.

Om du som tjock har en ätstörning och är lyckligt lottad nog att få din ätstörning tagen på allvar finns det ändå en brist och ett synsätt i vården och hela samhället som kan göra det svårare att bli frisk. För hur du än vänder på det anses din vikt vara ett problem, skriver Amanda Rubensson.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Ätstörningar kommer i alla storlekar, trots detta är ätstörningsvården formad efter smala patienter. Någonting som jag tycker är förbluffande eftersom tjocka personer självklart också kan lida av ätstörningar precis som smala. Det har talats om hur vården ofta missbedömer tjocka patienter. Ibland har läkare vägrat att utföra undersökningar och istället skrivit ut fysisk aktivitet på recept, trots att det legat en sjukdom bakom som krävt medicinering. Även för lunginflammation kan du, om du har otur, få fysisk aktivitet på recept som tjock.

När det kommer till ätstörningar blir det mer problematiskt, vår syn är att de som drabbas är smala. När det kommer till hur smala med ätstörningar framställs på tv känner vi empati för dem, vi förstår att det är en sjukdom. När det i stället kommer former av ätstörningar som ofta drabbar tjocka, till exempel hetsätning, skrattar vi. Hetsätning innebär ofta svält varvat med hetsätning på grund av ångest, med samma självhat som smala sjuka har.

LÄS MER: Debatt: Jonathan Ekblad: ”Ätstörningar är ingen tjejsjukdom”

Serien SKAM är ett utmärkt exempel på hur vi behandlar ”frosseri” och svält på olika sätt. Noora och Vilde får utrymme att prata om sina ätstörningar, om svält. Det är sorglig musik och ingen skrattar. Fina systerskaps-scener där de stöttar varandra. Medan Chris (som absolut inte behöver ha en ätstörning) ska vara rolig i varje sekvens eftersom hon äter konstant. Det är ingen som har frågat henne eller på något sätt vill utforska hur hon känner kring att vara i en smal värld. Hur mår hon? Vi skrattar åt den normativa bilden av tjocka som ligger på soffan och frossar hela dagarna, när vi inte skulle skratta åt bilden av en smal tjej som spyr i toaletten. Hur kan vi inte se ett liv som cirkulerar runt mat varje sekund som en möjlig ätstörning, utan som lathet? Hur är det någonting att skratta åt?

Om du som tjock har en ätstörning och är lyckligt lottad nog att få din ätstörning tagen på allvar finns det ändå en brist och ett synsätt i vården och hela samhället som kan göra det svårare att bli frisk. För hur du än vänder på det anses din vikt vara ett problem – där lösningen är viktnedgång. Att då vara sjuk och bära på ett självhat, och samtidigt försöka gå ner i vikt är nästan omöjligt. Smala som vårdas uppmuntras att gå emot sina hjärnspöken, att i stället för att gå ned i vikt – gå upp. Tjocka personer däremot blir ständigt uppmanade att göra som sina tankar, att äta mindre och gå ner i vikt. Att kroppen är fel. Förstår ni vilket hjärnkrig det måste bli? Att hata sin vikt, ägna år åt att svälta sig och hetsäta om vartannat och sedan äntligen söka vård för sjukdomen och även där bli uppmanad till viktnedgång och därmed får ett kvitto på att ens tankar om sig själv som fel och misslyckad på ett sätt alltid stämde?

 Det är ett stort problem att tjocka inte tas på allvar när de säger att de svälter sig själva och det är ett ännu större problem att ätstörningsvården i de flesta fall är formad utifrån smala människor, vilket gör att tjocka människor inte har samma chans att kunna bli friska från sina ätstörningar på samma sätt som smala kan.

Amanda Rubensson

Fotnot: En annan version av den här texten har tidigare publicerats på Amandas blogg

Fakta om debattören

Ålder: 21 år

Gör: Studerar. Bloggar på Nouw.com/AmandaRubensson

Fakta om debatten

Fakta om debatten:

Det finns olika typer av ätstörningar. De vanligaste är anorexibulimi och ätstörning utan närmare specifikation, som också kallas atypisk ätstörning. Något mindre vanliga är hetsätningsstörning, ortorexi och idrottsanorexi. De sista två är inte några vedertagna medicinsk diagnoser. En läkare ställer diagnos utifrån både kroppsliga och psykiska symtom.

 

Källa: 1177.se

LÄS MER: Maja, 30 hade anorexia: Sjukdomen hindrade mig från att träffa kompisar

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset