Pink om nya skivan, politik och att leva i USA

Sony/BMG

Pink – numera snarlik Rosa Parks. Eller inte.

Alecia Moore, mer känd som Pink, är tillbaka i rampljuset. Efter den sexiga "Try this" är det nu premiär för hennes första protestsång, "Hey Mr President", riktad till mannen i Vita huset. Metro träffade Pink i Paris där hon berättade öppenhjärtigt om sitt liv som nygift – med mångårige pojkvännen Carey Hart – och visade upp nya tatueringar.

METRO PARIS. Varför heter det här albumet "I'm not dead" och inte "Happily married"?
– Jag har inte varit gift tillräckligt länge för det ännu! "I'm not dead" handlar om att överleva, att förändras. Jag är inte 16 längre. Det är mycket som händer i världen just nu och det är svårt att leva med ögonbindel. Det handlar om att vilja vara närvarande och få så mycket som möjligt gjort. Att ta ansvar.

Känner du att du har ett ansvar mot den yngre publiken?
– Jag försöker inte göra mig till talesman för något och jag tror inte man behöver vara ofelbar. Jag vill vara ansvarsfull gentemot mig själv och världen. Även om jag inte vore känd skulle jag vilja bidra med något, lära mig, göra min tid på jorden betydelsefull. Om du shoppar hela dagarna och hänger i barer hela kvällarna kommer en del att bete sig precis som du, om du är känd. Vare sig du gillar det eller inte.

Har du träffat många fans som säger att du har förändrat deras liv?
– Ja, ända sedan "Mizunderstood" då jag började skriva om min egen rädsla, smärta och frustration. Det är nästan som gruppterapi. Gruppterapi för priset av en cd! Jag gillar att påverka människor, och jag gillar att själv bli påverkad av andra.

Brukade du diskutera allvarliga frågor med dina föräldrar när du var yngre?
– Well, min pappa var min första idol. Han är en aktivist, en vietnamveteran. Jag växte upp med vietnamveteraner och jag kunde se på min pappas ansikte hur stolt han blev när han gjorde något bättre för någon annan.

På skivan finns det en låt som heter "Conversations with my 13 year old self". Hurdan var du som 13-åring?
– Jag hade grönt hår, piercad näsa, en tatuering, var väldigt arg och började testa droger. Anti allt. Väldigt missförstådd. När man är 13 tror man att man vet allt. Jag tror att jag behövde en kram. Men jag skulle ha spöat upp den som hade försökt ge mig en kram på den tiden!

Tror du att livet är tuffare för 13-åringar i dag?
– Mer tufft. Mer och mer tufft. Deras idoler är så annorlunda mot de jag hade att se upp till, 70-talsmänniskor. De tänkte intelligenta tankar, människorättsrörelsen. Nu jobbar människor hårt för att köpa nya bröst, förlänga penisen eller ett par riktigt coola sneakers. Shoppar hela dagarna!

Låten "Hey Mr. President" är ett öppet brev till George W. Bush. Skulle du vilja kalla den en protestlåt?
– Jag antar det. Det är det mest uppriktiga jag någonsin skrivit. Oftast skriver jag aggressiva låtar. I det här fallet hade jag en annan inställning, väldigt provokativ och ifrågasättande. Texten fokuserar på att jag är amerikan och att det är det land jag lever i. Men jag tror att utnyttjande och makt är problem överallt. Den skulle kunna vara skriven till många presidenter världen över.

Många människor runt om i världen är arga på er president för närvarande...
– Jag älskar att vara amerikan, jag älskar den plats där jag växte upp och att jag kan spela musik när och var jag vill. Men jag har förstås vänner som är gay, jag är kvinna, jag tror på tolerans, jag tror på kärlek och självklart har jag en massa frågor kring vad som händer i mitt land just nu. Dessutom har jag möjlighet att resa runt i världen och uppleva hur mycket folk verkligen hatar oss! (Skratt)

Om du fick träffa president Bush, vad skulle du säga till honom?
– Jag skulle bara spela låten för honom. Jag har ingen speciell fråga, snarare en shoppinglista med frågor. Det övergripande är nog hans brist på tolerans gentemot avvikande.

I texten står det "Du vet inte vad hårt arbete betyder". Vad menar du med det?
– Alla yrkesgrupper, alla människor på olika platser i tillvaron klagar. Man tycker synd om den som inte har några skor ända tills man möter någon utan fötter. Jag skulle kunna sitta här och säga att mitt liv är så svårt och bla bla bla och personen bredvid skulle kunna se på mig och säga "raring, du har ingen aning om vad hårt arbete innebär"! Under valdebatterna hörde jag hela tiden "jobbet som president är så hårt". Well, jag har kompisar som är ensamstående mödrar som jobbar för att försörja hela sina familjer. Det är hårt arbete!

Varför röstade amerikanerna på Bush en gång till?
– Valdes han verkligen första gången? (Ler)

Tror du att framgången har förändrat dig på något sätt?
– På ett bra sätt. Från början var det väldigt kämpigt att växa upp i branschen, men jag vann till sist. Nu är jag lite mer tillbakadragen. Med åldern kommer klokhet, om man tillåts fortsätta.

När var senaste gången du blev riktigt förbannad?
– När delstaten South Dakota drev igenom en lag om förbud mot aborter utan att låta väljarna säga sitt, eftersom de vet att de aldrig hade fått igenom den. I princip struntar de i folket och gör vad de vill. Men de kan inte tvinga högsta domstolen att godta den. Elva andra delstater försöker göra samma sak: Ohio, Tennessee, Georgia, Mississippi... Den kristna högern är jättestark i vårt land. Men jag tror inte att de som röstar på dem lever som de lär. Det är bara så de önskar att saker vore. Men det hjälper inte att blunda inför omvärlden. Och kärleken överlever allt. All mångfald, allt unikt kommer av kärlek. Resten kommer av rädsla.

"Brokeback Mountain" spelade in nära 600 miljoner kronor. Är inte det ovanligt mycket för en sån film i USA?
– Det hela började med en bio i Los Angeles och inom en vecka visades den på 15. Man kan inte hindra att människor blir mer och mer annorlunda. Du vet, det är därför de är i det här landet. För att här finns den så kallade yttrandefriheten.

Skulle du kunna tänka dig en politisk karriär i framtiden?
– Jag avundas inte politikerna. Det är ett tufft jobb. Men jag är definitivt engagerad och utvecklas hela tiden och behöver lära mig mer. Jag tror att man måste vara en viss sorts person för att lyckas inom politiken. Jag är inte diplomatisk.

Skulle du rösta på Hilary Clinton i nästa presidentval?
– Jag har stor respekt för henne i många avseenden. Det skulle vara underbart med en kvinnlig president under min livstid. Men just nu, i dag, vill jag ha den bästa personen på positionen. Om det är en kvinna, låt det då bli en kvinna. Om han eller hon är svart, eller tillhör den amerikanska ursprungsbefolkningen, eller har spanskt påbrå... Jag vill bara ha den bästa presidenten. Från början ville jag bara ha tjejer i bandet. Jag började testa folk men efter ett tag kände jag att jag bara ville ha bästa personen på plats. Nu har jag killar och tjejer och det är kanon!

Din pappa sjunger med dig på det gömda spåret "I have seen the rain"... Blev du rörd när ni sjöng tillsammans?
– Min pappa var min första rockstjärna. Han skrev låten om Vietnam. Det är en soldatsång. Det känns som att han har gett mig allt och jag ville ge honom någonting han aldrig fått förut. Så jag tog med honom till studion och vi spelade in den.

Och så kan han sjunga den nu om kriget i Irak.
– Det är fortfarande giltig!

Hur känner han inför det här kriget?
– Han har alltid varit republikan. Vi har inte samma politiska åsikter, men vi börjar närma oss varandra. Två år försent... Vi älskar varandra och är ense om att vara oense!

Pinks nya album "I'm not dead" släpps den 3 april.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset