Metro samlade tre generationer av svensk soul.
Metro samlade tre generationer av svensk soul.

Från Mauro till Mapei. Svensk soul har de senaste åren blivit en lika stor självklarhet på topplistorna och nattklubbsgolven som "Auuu champs elysees" är bland dragspelsmusikanterna i kollektivtrafiken. Metro samlade tre generationer svensk soul – Eric Gadd, Janice och Kaah – för att försöka reda ut varför en tidigare undernärd svensk musikgren plötsligt står i full blom.

Det är en delvis överspelad och lite krånglig diskussion, men om vi ändå ska försöka: Vad är “svensk soul”? Går det att tala om en genre med en egen identitet?

Eric Gadd: Först skulle jag bara vilja säga att jag tycker att det är jäkligt spännande att det här kommer upp på tapeten just nu. Musiktidningen Sonics senaste nummer är ju ett temanummer om soul, också. Jag tycker frågan i sig självt är ett symptom: människor verkar intresserade av att prata om det här begreppet. Jag vet inte vad ni känner: kokar det igen, eller vad man ska säga?

Janice: Jag har nog känt att det har kokat ett tag. Sedan 2013/2014, egentligen, i och med att Seinabo Sey och Leslie Tay debuterade. Däremot så tror jag att folk har väntat på det här, att det har funnits en längtan. Men sen tycker jag att soulen har så många olika former, att det blir svårt att prata om “svensk soul” som ett enskilt begrepp.

EG: Verkligen. Soulen är idag också så otroligt integrerad på topplistorna. Nästan lite för integrerad, kanske.

LÄS MER: Här är 21 musikdokumentärer du inte ska missa

KAAH: Jag tycker också att det är svårt med definitionen där. För att kunna ringa något som “svensk soul” ungefär som med “svensk hip hop” – som ju är mycket mer etablerat – krävs nog att det är lite mer sammanhållet. Att det exempelvis är flera personer inom samma krets, samma geografiska område, i samma generation – och som dessutom inte låter som någon annan. När musiken och rytmiken blir specifik, först då kan vi börja prata om det som ett eget begrepp. Och det tror jag inte att man kan göra idag när det gäller svensk soul.

EG: Man kanske skulle kunna hävda att soul sitter i kompositionen, men det är nästan vanligare att det sitter i uttrycket. Jag tycker att Maxwells “This woman’s work” har blivit en soulklassiker, till exempel, och det är från början en Kate Bush-låt. Det handlar om vad man gör med materialet. Eller?

KAAH: Jag håller med. Uttrycket är hela grejen.

Janice: Min musik har blivit kallad alltifrån “popinfluerad soul” och “soulgospel” till “gospelpop med r n b-influenser”. Det är soulen som är min ryggrad, det är soul jag vill förmedla när jag står på scen, även om det i slutändan är en mash up av massa olika genrer.

De senaste åren har den svenska soulscenen exploderat, hur kommer det sig?

EG: Jättesvår fråga. Tensta Gospel Choir är väl en bra förklaring, Janice? Det har väl varit en stark grogrund?

Janice: Folk har nog blivit mer mottagliga för uttrycket. Det är så tydligt att populärmusik idag är något annat än vad det varit tidigare. Som sagt: Artister som Seinabo Sey, Cherrie, Sabina Ddumba och Leslie Tay lyckades hitta nya vägar i soulen tillsammans och genom rnb och pop.

KAAH: Idag finns det helt andra förebilder än när jag växte upp. Förr var det mest fokus på män med gitarr. Idag är soul, rnb och hip hop fullkomligt självklart. Det finns inget motstånd. Och dessutom finns, precis som du är inne på Janice, en kommersiellt utstakad väg för nya artister.

EG: Soulen var extremt underrepresenterad förr. Nu är jag nästan tio år äldre än dig Kaah, men jag antar att du kände samma som sak som jag när jag växte upp: att man var förbannad över det. Det kanske var därför jag hamrade in det som ett mantra, liksom: “Det här är soul och det är världens bästa musik!”.

KAAH: Eller hur. Det var liksom: “Hallå, varför pratar ingen om den här musiken som jag gillar?” Men det fanns inte alls samma självförtroende inom soulen då, som det gör idag. Då var det ett mission. En identitet. En väg som jag tänkte utforska oavsett vad folk tyckte.

EG: Sen fanns det rätt mycket folk förr som hyllade grejer som var förankrade i afroamerikansk musiktradition, utan att de fattade det. Ta Rolling Stones, var kommer den musiken ifrån liksom?

Idag behöver man inte saluföra soulen på samma sätt?

Janice: Jag vet att folk älskar det och tycker att det är ballt med hiphop och soul. Samtidigt kommer det alltid finnas de som vill försöka styra dig åt det poppigare hållet med argument i stil med: “Gör så här istället, då kommer radio spela det”. Då gäller det att våga följa sin egen väg.

Hur ser relationen ut mellan soulgenerationerna? Går det att tala om ett community?

EG: Nja. Inte för min del. Men det är säkert olika för alla förstås. Känner ni att ni tillhör ett gäng på det sättet?

KAAH: Nej, det kan jag inte säga. Och när jag växte upp hängde jag mest med rappare, på festivaler och klubbar. Det var den gruppen jag identifierade mig med.

Janice: Både och. Det finns ju en ganska stor grupp musiker som antingen har sjungit i Tensta Gospel Choir, spelat med varandra eller backat upp varandra på olika sätt. Och där finns så klart nån slags sammanhållning. Men det är knappar ett community. Jag skulle gärna se att bandet mellan oss soulmusiker vore starkare än vad det är idag.

EG: Vi får köra något slags samturnerande. Det vore fett.

Kaah: Det vore ju kul. Tänk på det där Eric, på riktigt.

Janice: Det finns guld där.

Vad lyssnar ni på just nu?

KAAH: Jag har lyssnat jättemycket på Kendrick Lamar de senaste åren.

EG: Young Thug och Travis Scott.

Janice: Jag återkommer alltid till folk som verkligen kan sjunga, och har rätt känsla. I somras såg jag Solange uppträda i Oslo och hon imponerade på mig så sjukt mycket. Beyoncé i alla ära. Men Solange! Hon är ett djur. Otroligt konstnärlig och svår på något sätt, men låtarna, känslan …

Soulmusik tycks ha en unik förmåga att gripa tag i människor, hur kommer det sig?

EG: Det där går nästan inte prata om,  sätta ord på, men om ska jag skulle försöka så skulle jag säga att soulmusik inbegriper ett fördjupat uttryck eller intryck. Men soul kan synas var som helst, även i populärmusik. När den tränger in och når ända in så kan det vara vilken genre som helst. Det är en känsla snarare. Det som förenar Howlin’ Wolf med Jake Holmes. Det blir nära gråt på något sätt. När man kommer förbi pretentioner och förljugenhet.

KAAH: Jag tänker på förlåtelse. När musiken blir till något större än oss själva.

Janice: Skörheten i soulmusiken är viktig för mig. Det kan vara mörkt, jobbigt, svårt och tungt. Men samtidigt hoppfullt. Det är svårt att bemästra, men när det lyckas blir det väldigt starkt.

LÄS MER: Silvana Imam: Den känsliga sidan av mig har inte visats i medierna

Eric Gadd
Ålder: 52 år
Bakgrund: Eric Gadd har släppt 12 studioalbum, skrivit en rad klassiska låtar och grammisbelönats tre gånger.
Aktuell: Firar i år 30 år som artist, bland annat med en jubileumsturné.
Världens bästa soulalbum enligt Eric:  Donnie Hathaway “Live at the bitter end”.

Kaah
Ålder: 44 år
Bakgrund: Kaah (Peter Alexandersson) brukar beskrivas som en av den svenska soulens viktigaste röster. Har givit ut fem album varav fyra under namnet Kaah.
Aktuell: Arbetar just nu på ett nytt album som släpps vintern 2017/2018.
Världens bästa soulalbum enligt Kaah: “What’s going on” med Marvin Gaye.

Janice
Ålder: 23 år
Bakgrund: Beskrivs som den senaste i raden av stjärnor som fostrats i soulfabriken Tensta Gospel Choir.
Aktuell: Med singeln ”Queen” som släpps 20 oktober och debutalbumet ”Fallin’ Up” som kommer 12 januari 2018.
Världens bästa soulalbum enligt Janice: ”The Miseducation of Lauryn Hill” och Alica Keys “As I am”.

Tio viktiga svenska soulartister

Kaah Brukar beskrivas som en av den svenska soulens viktigaste röster. Har givit ut fem album varav fyra under namnet Kaah.
Eric Gadd Den svenska soulens styvfarsa debuterade 1987 och har klassiska låtar som ”Do you believe in me” på sin repertoar.
Sabina Ddumba Monsterhiten “Not too young” har spelats nästan 40 miljoner gånger på Spotify. Medverkar i årets upplaga av ”Så mycket bättre”.
Seinabo Sey Svensks soul största stjärna. Kygoremixen av ”Younger” har streamats nästan 140 miljoner gånger på Spotify. Gör en solokonsert i Globen i nästa höst.
Leslie Tay Megalöfte som hyllats av Drake-producenter och som redan gjort ett stort avtryck med låtar som ”Ingen annan rör mig som du”.
Cherrie Naturbegåvning som sjunger på svenska. Utsågs 2017 till Årets hiphop/soul både vid både Grammisgalan och P3 Guld.
Mapei Rapparen som blivit ett av landets stora soulhopp. ”Don’t Wait” har dygt 55 miljoner spelningar på Spotify.
Mauro Scocco Starkt bidragande orsak till att Sverige förvandlats till ett soulland. ”Sarah” är, arguably, vår största soulballad.
Titiyo Stort inflytande på svensk soul. Debuterade på svenska 2015. “Come along”, som skrevs av bland annat Jocke Berg, alltjämt den stora hiten.
Neneh Cherry Alla födda på 80-talet kan sjunga refrängen till “7 seconds” i sömnen. Stor, karaktäristisk soulpipa.

TENSTA GOSPEL CHOIR

Tensta Gospel Choir bildades 1996, som ett musikprojekt med syfte att arbeta för integration mellan ungdomar från olika kulturer. Kören blev snabbt en blandad grupp människor från världens alla hörn, med olika bakgrunder och det gemensamma intresset för gospelmusik. Kören deltar varje månad vid gudstjänster i Tenstakyrkan, och har utöver detta mottagit stor uppskattning som artistgrupp på den svenska musikscenen.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset