Under hashtaggen #deadline har 4084 kvinnliga journalister samlats i ett upprop mot sexuella trakasserier och övergrepp i mediebranschen. Isobel Hadley-Kamptz är en av de som skrivit under. ”Det är en kombination av fasa och igenkänning”, säger hon om uppropet.

Den senaste månaden har kvinnor inom flera branscher gått ut och berättat om sexuella trakasserier, övergrepp och sexism i arbetslivet.

Nu är det journalisterna som höjer rösten. Under hashtaggen #deadline har 4084 kvinnor i mediebranschen gått samman i ett upprop.

En av dem är Isobel Hadley-Kamptz, frilansjournalist och författare, som också har varit med och skrivit brevet som kvinnorna skickat ut.

– Jag är skakad, men samtidigt inte förvånad. Det här är saker som kvinnor har pratat med varandra om. Man kanske till och med har varnat varandra för att hålla sig borta från vissa män. Men att få det samlat på det här sättet visar ju verkligen att det inte handlar om enstaka fall, säger hon till Metro.

– Vi har betraktat det som normalt, men nu när vi får läsa andras berättelser så inser man att det inte är ett dugg normalt att ha det så på jobbet.

Isobel Hadley-Kamptz.

Isobel Hadley-Kamptz tror att uppropet från journalistkvinnorna, tillika uppropen från andra branscher, är ett bra första steg för att få bukt med problemen. Nu vågar de drabbade säga ifrån och cheferna kan inte längre påstå att de inte vet någonting, menar hon.

– Det har funnits en tydlig tystnadskultur, att kvinnor bortförklarat sexism och trakasserier för sig själva. Att det ”bara varit ett skämt som jag inte tyckte var roligt”. Och har man berättat för chefen har det viftats undan med att ”han är sån” eller ”han hade ju druckit”. Nu har kvinnor slutat normalisera det för sig själva, och det tror jag är jätteviktigt.

LÄS MER: Debatt: #deadline – 4084 journalister har fått nog av övergrepp och sexism på redaktionerna. Nu talar vi ut.

Hon hoppas också att de män som sprider en sexistisk kultur och begår sexuella trakasserier och övergrepp ska inse att det får konsekvenser.

– Vi får heller inte glömma de som stått på sidan och hört de sexistiska skämten, utan att säga någonting. Förhoppningsvis känner de att det är viktigare att stå upp för kvinnor som drabbas, och inte hålla sig väl med de som bidrar till en sexistisk kultur, säger Isobel Hadley-Kamptz och fortsätter:

– Men det kanske håller på att förändras, det kanske blir bättre. Jag känner ändå en viss eufori över det. Det kanske är en liten revolution som pågår, och den är efterlängtad.

LÄS MER: DO gör omfattande granskning efter #metoo

I brevet som skickas ut beskriver kvinnorna hur de otrygga anställningsvillkoren som är vanliga i journalistbranschen gör det svårare för de drabbade att träda fram.

Ulrika Hyllert, ledamot i Journalistförbundets styrelse, håller med.

– Det drabbar alla, men du är extra utsatt om man har en otrygg anställning. Du är i en mycket större beroendeposition och vill inte ha stämpel på dig att vara krånglig. Du säger ifrån i mycket mindre utsträckning, säger hon.

Vad krävs det för förändringar i branschen?

– Journalistförbundet vill tillsammans med mediaföretagen kartlägga problemen och ta fram rutiner för att identifiera problemen med sexuella trakasserier, både enskilda och strukturella. Det behövs insatser från branschens alla organisationer.

Fakta: Metoo

I början av oktober briserar skandalen om filmproducenten Harvey Weinstein i USA och hashtaggen #metoo tar fart på Twitter. Några dagar senare pekas en rad kända män ut även här i Sverige. Här växer metoo-kampanjen snabbt och kvinnor inom olika branscher har trätt fram gemensamt i stora upprop för att vittna om övergrepp och trakasserier. Tusentals har trätt fram inom rättsväsendet, politiken och inom musik-, film-, teater- och teknikbranscherna.

TT/Metro

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset