Inredningen är ambitiös men mer glansig än äkta insutten, menar Björn af Kleen.
Inredningen är ambitiös men mer glansig än äkta insutten, menar Björn af Kleen.
Linnea Svensson Arbab

Snygg bowling.

Linnea Svensson Arbab

Efter bowling och drinkar är af Kleen redo att ge Marion’s en femma i betyg.

Det är ovanligt med en bowlingbana på gatunivå. Bowlingbanor brukar ligga i källare på mörka bakgator. Marion’s banor ligger nästan mitt i Kungsgatan, i gamla biografen Astoria, och spelare på gatuplanet kan riskera att få förbipasserande som publik.

Jag valde en bana i mörkret på andra våningen. Endast golvets neonpilar lyste. Jag sänkte en mojito, lät kulan smeka golvet och vann överlägset över mina tre medspelare som alla drack öl. För att fira beställde jag en Oreo milkshake med Absolut Vanilla, crème de cacao, Oreo-   kakor, grädde och glass. Värdig segerdryck för 126 kronor om än lite matig som fördrink.

Vid denna tidpunkt är jag beredd att sätta en femma på Marion’s Gastro Dinner – att bowla salongsberusad på vaniljvodka är himmelskt. Kanske är tricket att stanna kvar i bowlingdelen, knapra kycklingvingar och dricka glass.

Vi bytte skor och gick en trappa upp till dinern på tredje våningen, en femtiotalspastisch med ambitiös americana på menyn. Jag åt en halv gratinerad Mainehummer med Caesarsallad för 245 kronor medan mina medspelare tröstade sig med en New York Cut Sirloin Steak med bakad potatis och rödlökssmör för 265 kronor, en bacon- och cheddarburgare för 185 och en jättelik portion BBQ Baby Back Ribs för 215 kronor.

Restaurangdelen är stor och fortfarande mer glansig än insuttet autentisk. Kyparna har inte hunnit lära sig menyn. Det är förmodligen övergående, men priset borde anpassas efter omständigheterna: 185 spänn är dyrt för en burgare med industrimajonnäs och akneframkallande pommes. Ribsen är prisvärda och penslade med kladdig stark bourbon-glaze men för nybörjartorrt tillagade. 

Marion’s har tagit sitt koncept på allvar, men storleken på stället – restaurangen rymmer flera firmafester och är nog prissatt därefter – kan på sikt hota den kärleksfulla ansatsen i meny och inredning.

Astoria var en fin gammal biograf. Bowling behöver inte vara mer barbariskt än bio – vi i kulturbranschen uppskattar bowling inte minst som metafor, läs Robert Putnams ”Bowling alone”, en statsvetenskaplig klassiker om den amerikanska individualismen. Men om Marion’s ska locka små sällskap av finbowlare får de styra upp sin majonnäs eller sänka priset.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset