Abdulla Ahmad Miri Kolumner

Abdulla Ahmad Miri: Fem år har gått sedan jag träffade min flickvän

Jag längtar så mycket att det nästan sliter sönder mig, skriver Abdulla Ahmad Miri om den utdragna processen kring hans familjeåterförening.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

I augusti blir det fem år sedan jag senast träffade min flickvän Nour. Det beror dels på att jag i egenskap av syrisk palestinier är en statslös man – vilket de facto innebär att jag i hela mitt liv har saknat medborgarskap. Jag har alltså inga riktiga id-handlingar, inget pass, för att kunna resa fritt. Har aldrig haft. Dessutom väntar jag på ett beslut från Migrationsverket. Just nu känns det som att dessa omständigheter håller på att förstöra mitt liv. Jag längtar så mycket efter Nour att det nästan sliter sönder mig.

LÄS MER: Min flykt från Damaskus till Sverige blev farlig och mycket lång

Att kunna återförenas med sin familj är en grundläggande mänsklig rättighet som har starkt skydd i internationella konventioner. Enligt svensk lag har endast personer som har permanent uppehållstillstånd eller är EU-medborgare rätt till familjeåterförening. Jag har permanent uppehållstillstånd i Sverige, har lärt mig svenska, ordnat både jobb och bostad och känner mig på det hela taget väl integrerad i det svenska samhället. Det verkar ändå inte hjälpa. För jag har ändå hamnat i problem.

Förra sommaren beslutade riksdagen om att under en treårstid skärpa lagen om uppehållstillstånd och familjeåterförening. Detta i syfte att minska flyktingströmmen till Sverige. Den tidsbegränsade lagen började gälla den 20 juli 2016 och innebär bland annat att familjeåterförening begränsas, att försörjningskravet för att ta hit anhöriga skärps och att man måste kunna försörja sig själv för att få permanent uppehållstillstånd.

LÄS MER: Låt inte fanatikerna lyckas – vi kan bättre än att hata varandra

För tio dagar sedan fick jag ett email från den svenska ambassaden i Khartoum i Sudan – det enda land som syrier i dagsläget tillåts åka till för att låta sig intervjuas som ett led i en ansökan om familjeåterförening:

”Vi har bokat intervju för din tjej den 26 juni 2018 klockan 09.00”. Efter att ha läst det orkade jag knappt ta mig upp ur sängen. Min flickvän, som till skillnad från mig är syrisk medborgare och kvar i Damaskus, ska alltså vänta ytterligare ett år, bara för att få göra en intervju som vi ansökte om för två år sedan. Det svenska samhället behöver alltså en handläggningstid på tre år eller mer för att ta beslut huruvida jag ska få krama min tjej igen.

De som kommer hit har redan en mängd sorgliga historier med sig i bagaget. Många av oss lider av sömnproblem och stress. Den långa asylprocessen och väntetiden för att kunna återförenas med sina nära och kära bidrar bara till ännu mera otrygghet. Det blir en ond cirkel, där den gnagande oron för framtiden gör att det tar längre tid att lära sig språket, som i sin tur ökar möjligheterna till en bättre integrering i det svenska samhället och därmed möjligheterna att hitta jobb och försörjning. Därför tycker jag att det är fel att koppla ett jobbkrav till familjeåterförening. Jobb är jobb och mänskliga rättigheter är en rättighet.

Plus: Skickade precis ansökan om svenskt medborgarskap

Minus: Migrationsverkets handläggningstider är alldeles för långa

Abdulla Ahmad Miri

LÄS MER: Abdulla Ahmad Miri är ny kolumnist i Metro

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset