Jag är djupt imponerad över den svenska modellen som grundats på demokratiska värderingar och alla människors lika värde och strävan mot jämlikhet och jämställdhet, skriver Abdulla Ahmad Miri.
Jag är djupt imponerad över den svenska modellen som grundats på demokratiska värderingar och alla människors lika värde och strävan mot jämlikhet och jämställdhet, skriver Abdulla Ahmad Miri.

Den 9 september var en stor dag i mitt liv, en dag som jag har väntat på länge. Jag vaknade med förhoppningar som jag inte kan beskriva, mitt huvud var sprängfullt med intryck och inspiration. Jag kände sådan glädje och stolthet över att äntligen få rösta, skriver Abdulla Ahmad Miri.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

När jag var barn levde jag som inne i bubbla, det var som ett slags utanförskap som alltid fanns där. Jag kände mig som en bluff, otillräcklig som människa eftersom jag var statslös. Det betyder bland annat att jag inte hade rätt att rösta i något val. Ibland ropade min inre röst efter befrielse, men jag vågade aldrig reagera. Acceptans är en livsnödvändigt i Mellanöstern där det bara är diktaturen som styr.

Jag kände sådan glädje i kroppen och en stolthet över att äntligen få rösta. Jag stod i vallokalen och kände mig så tacksam för att jag bor i ett land som Sverige där vanliga människors önskningar och drömmar räknas. Jag bad en kvinna att ta en blid på mig, jag ville komma ihåg den här stunden resten av mitt liv.

Mina känslor av meningslöshet började förändras när arabiska våren inleddes 2010. Proteströrelserna hade som främsta krav att de regerande diktatorerna i de olika länderna skulle avgå, men hoppet om vår ljusa framtid dog med våldsamheterna från regimernas sida och jag blev en flykting igen, men i Sverige.

Att få ett lyckligt liv kan vara lättare sagt än gjort men den enkla sanningen är att jag lever det liv jag vill leva i Sverige trots att jag kom hit som flykting. Nu kan jag rösta hur jag vill och bestämma över mitt eget liv. Jag är djupt imponerad över den svenska modellen som grundats på demokratiska värderingar och alla människors lika värde och strävan mot jämlikhet och jämställdhet.

LÄS MER: Cissi Wallin: Det är inte min skyldighet att gilla din hund

Den 9 september var en stor dag i mitt liv, en dag som jag har väntat på länge. Jag vaknade med förhoppningar som jag inte kan beskriva, mitt huvud var sprängfullt med intryck och inspiration. Jag kände sådan glädje i kroppen och en stolthet över att äntligen få rösta. Jag stod i vallokalen och kände mig så tacksam för att jag bor i ett land som Sverige där vanliga människors önskningar och drömmar räknas. Jag bad en kvinna att ta en blid på mig, jag ville komma ihåg den här stunden resten av mitt liv.

Jag har äntligen röstat för första gången i mitt 32-åriga liv. I andra delar av världen offrar folk sitt liv för rätten att rösta, deras dröm är att skapa en demokrati och därför har vi i Sverige ett stort ansvar att försvara vår demokrati och vårt system. Vi måste säkerställa att kommande generationer och vi nya svenskar får förståelse och respekt för den frihet som format dagens samhälle.

Abdulla Ahmad Miri
Plus: Kompisar som vill lära nyanlända programmering frivilligt, heja dem!
Minus: SFI-lärare, sluta prata engelska i klassen!

 ”Jag är inte terrorist” – möt Metros kolumnist Abdulla Ahmad Miri i videon nedan

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset