Min strategi var alltid att hitta gemenskap och tillhörighet hos vilken grupp av människor som helst i världen, även om vi inte delar samma nationalitet, skriver Abdulla Ahmad Miri.
Min strategi var alltid att hitta gemenskap och tillhörighet hos vilken grupp av människor som helst i världen, även om vi inte delar samma nationalitet, skriver Abdulla Ahmad Miri.

Det blir komplicerat när samhället klassificerar mig på olika sätt. Jag vill bara kunna umgås med människor på ett normalt sätt utan att bli kallad invandrare eller statslös, att vara en del av det normala. Att bara bli accepterad för den jag är, skriver Abdulla Ahmad Miri.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning

Ett ständigt sökande efter nationell tillhörighet har präglat större delen av min uppväxt. Känslan av ett nationellt utanförskap har alltid varit en del av mitt liv. För mig kan det vara besvärligt att bestämma vilken nationell identitet jag har. Jag blir kallad invandrare i Sverige trots att jag blivit svensk medborgare, statslös i Syrien trots att jag född där, och syrisk person i Palestina trots att mina rötter är därifrån.

Jag utsattes för systematisk diskriminering när jag var barn, min skola var bara för statslösa palestinska barn i Syrien, jag hade inte id-kort eller pass och kunde inte resa på semester med föräldrarna som andra syriska barn. Jag fick inte rösta eller göra något som andra medborgare i Syrien.

LÄS MER: Abdulla Ahmad Miri: Vi kan inte se mellan fingrarna när det kommer till barnäktenskap

Det blir komplicerat när samhället klassificerar mig på olika sätt. Jag vill bara vara normal och kunna umgås med människor på ett normalt sätt utan att bli kallad invandrare eller statslös, att vara en del av det normala. Att bara bli accepterad för den jag är. Att varken jag eller min kompetens ska dömas utifrån mitt utseende eller min nationalitet.

När jag blev äldre fick jag uppleva svårigheten med att veta vem jag är och vad jag tillhör, speciellt eftersom jag ständigt blev avvisad på grund av min etniska tillhörighet. Men senare blev jag övertygad om att ens identitet skapar man bäst själv genom att vara just sig själv. Min strategi var alltid att hitta gemenskap och tillhörighet hos vilken grupp av människor som helst i världen, även om vi inte delar samma nationalitet.

LÄS MER: Abdulla Ahmad Miri: Att lämna min mamma är bland det värsta jag upplevt

Det finns en tydlig koppling mellan integration och tillhörighet. Det handlar inte bara om etnisk tillhörighet utan olika slags olika tillhörigheter som kan vara en viktig orsak till en lyckad integration. Den tillhörighet jag fått tack vare min svenska familj som jag har bott med och från mina svenska kompisar är bland de viktigaste faktorerna för mitt engagemang i Sverige. Att jag integrerar mig handlar inte bara om självförsörjning men också om att känna tillhörighet med andra. Behovet av tillhörighet är viktigt för en människa för att kunna känna sig trygg och tillfredsställd.

Abdulla Ahmad Miri

Plus: Källkritiken i Metro och deras jakt på fakta!

Minus: Trump och Putin

”Jag är inte terrorist” – möt Metros kolumnist Abdulla Ahmad Miri i videon nedan

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset