Knuffar, attacker för att de bär slöja, aggressiva kommentarer och strukturell rasism på arbetsmarknaden. Så ser livet ut för vissa kvinnor som bär slöja i Sverige, skriver Abdulla Ahmad Miri.
Knuffar, attacker för att de bär slöja, aggressiva kommentarer och strukturell rasism på arbetsmarknaden. Så ser livet ut för vissa kvinnor som bär slöja i Sverige, skriver Abdulla Ahmad Miri.

Min kompis är en av de nyanlända som har tagit av sig slöjan. Hon var oerhört trött på att hela tiden vara annorlunda och att uppmärksammas på ett dåligt sätt, att hon kanske tolkas som en undertryckt kvinna av samhället, skriver Abdulla Ahmad Miri.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Till skillnad från vissa arabländer och andra muslimska nationer har Syrien en sekulär konstitution utan sharialagar, där kvinnor inte är tvingade att bära huvudduk i offentliga miljöer. De kommer aldrig bli åtalade för att de skakar hand med en man, de kan jobba, klä sig hur de vill och när som helst röra sig ensamma ute på gatorna. Samtidigt påverkas ibland deras val av att vissa män bedömer deras utseenden mycket mer och mycket hårdare än vad de gör mot män vilket gör att de indirekt styrs genom de starka kulturella normer om vad kvinnor ska klä sig i och inte.

Knuffar, attacker för att de bär slöja, aggressiva kommentarer och strukturell rasism på arbetsmarknaden. Så ser livet ut för vissa kvinnor som bär slöja i Sverige. Dessa otrygga situationer leder till att vissa nyanlända kvinnor bestämmer sig för att ta av slöjan. Bland de nyanlända kvinnorna ser jag att det finns tre olika sorter. En del som på eget bevåg vill behålla slöjan helt frivilligt eftersom slöjan kopplas till deras tro. En annan som har tagit bort slöjan för att de var tidigare varit tvungna att bära den i sitt hemland. Den tredje som har bestämt att bli av med slöjan bara för att hitta ett jobb eller slippa smutskastas av andra.

LÄS MER: Cissi Wallin: Våldtäktsmännen får rättssäkerhet men inte offren

Min kompis är en av de nyanlända som har tagit av sig slöjan, hon vill inte vara en måltavla för folks hat längre. Hon var oerhört trött på att hela tiden vara annorlunda och att uppmärksammas på ett dåligt sätt, att hon kanske tolkas som en undertryckt kvinna av samhället vilket man tröttnar på. Att inte få jobb på grund av slöjan, att alltid ha en massa dömande blickar på sig på tunnelbanan.

”Jag är så trött på alla män och deras frågor som jag inte vill svara på eller mår riktigt dålig av. Ingen får bestämma över ens kropp förutom en själv”, säger hon. ”Mitt val är mer självständigt än de tror.” Hon var rädd för vad andra som kom från Syrien skulle tycka och tänka om henne i början, men hon blev mer trött på frågorna som hon började få från svenskar. ”Alla människor är nyfikna men det är inte nödvändigt att berätta varje gång de ser en gammal bild för mig med slöja, jag gör som jag känner, så sluta, männen, politiker som letar efter poäng genom min slöja, att lägga sig i hur jag ska klä mig!”

Abdulla Ahmad Miri

Plus. 9000 ensamkommande som fått ny chans att stanna i Sverige.
Minus. Folk som jobbar med integration men inte vet något om andra kulturer.

”Jag är inte terrorist” – möt Metros kolumnist Abdulla Ahmad Miri

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om slöja