Vad händer då när barn får kvinnosjukdomar? Tragiskt nog blir de behandlade som kvinnor, skriver Agnes Arpi.
Vad händer då när barn får kvinnosjukdomar? Tragiskt nog blir de behandlade som kvinnor, skriver Agnes Arpi.

Många får slaskdiagnosen IBS. Flickors smärta, liksom kvinnors, normaliseras, skriver Agnes Arpi.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Att kvinnosjukvården dras med problem som inte enbart beror på ”resursbrist” och ”för få sjuksköterskor”, utan också attitydproblem och för lite kunskap, har jag skrivit om många gånger.

Barnsjukvård har ett bättre rykte. Barn är allas ansvar, och inga barn ska behöva lida, särskilt inte i onödan. När barn far illa gör det ont hos fler än deras föräldrar.

Jag är trött på att läsa rubriker som ”Den okända kvinnosjukdomen” om endometrios, när en av tio kvinnor i fertil ålder inklusive tiotusentals unga har sjukdomen, som typiskt förknippas med svåra smärtor.

Vad händer då när barn får kvinnosjukdomar? Tragiskt nog blir de behandlade som kvinnor.

80 procent av de endometriosdrabbade insjuknar innan de fyllt 18 år (Barnendometriosfonden), en del är så unga som åtta-nio. Smärtorna påverkar både skolgång och fritid. Det är en gynekologisk sjukdom, men de unga patienterna kommer sällan till endometrioskunniga gynekologer. På ungdomsmottagningar och vårdcentraler sägs ofta saker som ”stress” och ”normal mensvärk”. Många får slaskdiagnosen IBS. Flickors smärta, liksom kvinnors, normaliseras. Stridbara föräldrar blir en förutsättning för rätt vård, men så ser inte verkligheten ut för alla. Hur lätt är det för en minderårig att stå på sig, om omgivningen inte tror på henne?

LÄS MER: Agnes Arpi: Jag minns alla mina taxichaufförer och hur de brukade tala med mig

För att uppmärksamma situationen har Barnendometriosfonden bildats. De behövs. Trots att endometrios sakta börjar göra sig en plats i allmänbildningen är barnendometrios i princip okänt. Barnendometriosfonden är en ny resurs för föräldrar och unga som har anledning att misstänka sjukdomen.

Dock uttrycker de större tilltro till kompetensen inom Sveriges gränser, än vad jag själv kan göra med gott samvete. Men det är en annan text.

Jag är trött på att läsa rubriker som ”Den okända kvinnosjukdomen” om endometrios, när en av tio kvinnor i fertil ålder inklusive tiotusentals unga har sjukdomen. Typiskt förknippas den med svåra smärtor, men den måste inte ge smärtsymptom. Till exempel har en stor del av de ofrivilligt barnlösa kvinnorna endometrios, varav många inte har en aning. Kvinnor får nämligen ofta höra att de inte har sjukdomen när ultraljudet inte visar något, trots att det är en sjukdom som över huvud taget inte kan uteslutas via ultraljud. Villfarelserna är vardagsmat.

Kostnaderna för flickor, kvinnor och hela samhället är enorma.

Agnes Arpi

Plus: Internet. Om man fortfarande inte vet vad endometrios är, trots att det är så vanligt, kan man lära sig.

Minus: Dryghet. Jag lovar att detta är enda gången jag kommer att använda den här dryga frasen: googla då!

”Jag har fått syn på något som jag tycker är fruktansvärt” – möt Agnes Arpi i videon nedan

 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset