"Varför inte införa en obligatorisk kurs på landets bibliotek?", skriver Agnes Arpi om behovet att lära 40- och 50-talisterna om etikett på nätet.
"Varför inte införa en obligatorisk kurs på landets bibliotek?", skriver Agnes Arpi om behovet att lära 40- och 50-talisterna om etikett på nätet.

När jag var barn, på 90-talet, fick vi i skolan närma oss den nya världen med hemdatorer och internet genom att ta ett så kallat datorkörkort. Nu vill jag ifrågasätta om det verkligen var vi som var de bästa kandidaterna, skriver Agnes Arpi.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Stefansdomen, Wien. En förväntansfull publik i stearinljusens sken. Snart ska orgelkonserten börja.

Mobilsignalen bryter stämningen. En man svarar: ”Ja det är Bosse.” En massiv våg av svensk sekundärskam sköljer över mig.

Åker tåg. Tre timmar av att lyssna på tv-ljud. Småbarn med håglös förälder? Osnuten tonåring? Nej, en helt vanlig gubbe utan hörlurar.

Teatersalong. Pensionären framför kollar klockan på sin infernaliskt upplysta mobilskärm.

Ser ni mönstret?

LÄS MER: Agnes Arpi: Dina ”goda råd” om dieter hjälper inte den som blivit sjuk

Alla vet att ungdomar i grupp älskar ljudet av sig själva och att småbarn har tendensen att störa andra. Särskilt unga vuxnas beteende är en evighetsdebatt. Samtidigt verkar vissa komma undan med vad som helst, och dessutom tro själva att de är någon sorts dygdemönster.

Har ni noterat Gunillorna och Birgittorna som kommenterar julvärdens bild med: ”Vilken ful tröja”? Eller som skriver till den tjusiga tv-kocken: ”Fult läppstift”?

Det är inte denna grupp som får för sig att sociala medier-banta, det är ett som är säkert.

När jag var barn, på 90-talet, fick vi i skolan närma oss den nya världen med hemdatorer och internet genom att ta ett så kallat datorkörkort.

Först en uppmjukande diskussion om vad som egentligen hände 1968, sedan lära sig att stänga av knappljudet och att använda versaler och utropstecken i måttliga mängder.

Nu vill jag ifrågasätta om det verkligen var vi som var de bästa kandidaterna. Vi växte ju upp med modemljud och datorspel, vi är infödda. ”Jag ska bara dö först” var däremot inte ett godkänt argument när maten var klar men banan inte färdigspelad. Nu sitter matlagarna där själva, uppslukade av färgglada spelappar.

LÄS MER: Agnes Arpi: Min flygrädsla gjorde att jag gick från tönt till klimathjälte

På grund av denna stundtals rörande, stundtals otroligt hänsynslösa, teknikanalfabetism vill jag i stället föreslå mobil- och datorkörkort för samtliga 40- och 50-talister. I ljuset av diskussionerna om hur ungdomen ska tuktas med värnplikt och annan samhällstjänst – varför inte införa en obligatorisk kurs på landets bibliotek? ABF kanske kan ställa upp, de har lokaler överallt. Först en uppmjukande diskussion om vad som egentligen hände 1968, sedan lära sig att stänga av knappljudet och att använda versaler och utropstecken i måttliga mängder.

Jag säger inte att 80-talister är Guds minst störiga barn. Ibland är vi rent outhärdliga. Men det är en annan text.

Plus: 40- och 50-talister i min närhet har godkänt detta ämne. De hade mobilerna på matbordet under samtalet.
Minus: 90-talisterna är tragiskt underskattade. ”Curlinggenerationen”, säger de som fick bostad och jobb direkt.

Agnes Arpi

”Jag har fått syn på något som jag tycker är fruktansvärt” – möt Agnes Arpi

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset