Metros kolumnist tänker på rymden, oåtkomliga öar och avgrunder i Stilla havet – allt för att sätta sitt Göteborg i perspektiv. ”Göteborg blir bra tack. Vi får göra vårt bästa”, skriver hon för att trösta sig själv.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Det är mycket med Göteborg just nu. Vi har till exempel flest IS-resenärer av alla svenska städer, den genomsnittlige NMR-sympatisören bor här och staden har dessutom flest särskilt utsatta områden i landet. Och så regnar det.

När man behöver perspektiv på jorden och mänskligheten kan man alltid tänka på rymden. Men många människor tycker inte om att göra det, eftersom de svindlande avstånden och alltings mått skapar obehag.

En mildare variant av rymdångest, eller ”mindfuckfulness” som Aftonbladets kolumnist Andrev Walden har kallat det, finns dock att hämta på vårt arma klot, om man bara vet var man ska leta. I Stilla havet, som täcker en tredjedel av jordens yta, finns djuphavsgravar och annat jobbigt. Där finns också en ö som heter Pitcairn. I stället för att fantisera om kolonisering av Mars brukar jag tänka på den ön när min hemstad känns svårhanterlig.

LÄS MER: Agnes Arpi: Jag minns alla mina taxichaufförer och hur de pratade med mig

Pitcairn ligger väldigt långt bort från allt, speciellt kontinenterna. De typ 50 invånarna härstammar mest från ett gäng tahitier och några brittiska sjömän som gjorde myteri 1789. Det finns ingen flygplats och ingen ordentlig hamn. En tredjedel av männen har dömts för sexuella övergrepp. Trots idoga försök från Pitcairn-borna vill ingen flytta dit, bara därifrån. Invånarna lever bland annat på att sälja domännamn som slutar på .pn.

Ännu längre bort ligger Tristan Da Cunha i Atlanten. Det är både den bebodda plats i världen som ligger längst bort från en annan bebodd plats och den bebodda ö som ligger längst bort från fastlandet. Det är snudd på omöjligt att ta sig dit. På ön bor 265 personer och de får sina förnödenheter från sydafrikanska fiskebåtar några gånger om året. Båtresan från Sydafrika tar en vecka. Närmaste granne är ön St Helena, 2430 kilometer bort, men det går inga båtar dit ändå.

Tänk att varje dag vakna på någon av dessa små öar, titta på havet och inte kunna ta dig någonstans eftersom det ligger där som ett monstruöst hinder mellan dig och allt annat i världen. Mitt ute i världshavet kan nästan ingen höra dig skrika. Nej, jag vill inte tänka på det heller. Göteborg blir bra tack. Vi får göra vårt bästa.

+ Merchandise. Bandet Ultra Satan tog Västra Götalandsregionens logga och tryckte upp tillsammans med bandnamnet på t-shirts. Det var det roligaste som hänt i Västra Götalandsregionen på länge.

 – Glädjedödare. Men Västra Götalandsregionen hotade med rättsliga åtgärder och nu går tröjorna inte att köpa. Ni kunde ha bjussat på den.

LÄS MER: Agnes Arpi: Vi kräver mer av vården än att mamma och barn överlever

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om IS Göteborg