Det vanligaste rådet är ”träna mer”, oavsett åkomma, men numera verkar även uteslutningsdieter och personlig inställning kunna bota det mesta, skriver Agnes Arpi.
Det vanligaste rådet är ”träna mer”, oavsett åkomma, men numera verkar även uteslutningsdieter och personlig inställning kunna bota det mesta, skriver Agnes Arpi.

Har ditt barn fått diabetes typ 1? Då har fördomarna (du orsakade det genom att mata barnet med socker) och de goda råden (LCHF) ingen ände, skriver Agnes Arpi.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Det spelar ingen roll vad man drabbas av, ingen tycks slippa undan. De goda rådens förbannelse vilar över oss alla den dag livets grymhet gör sig påmind. Och goda råd är ibland bara onda.

Jag ser det upprepas gång på gång. Sjukdom och lidande triggar andras ångest, och därmed en stark vilja att leta fel hos den drabbade. Det är för jobbigt att tänka på att sjukdomar kan drabba vem som helst, inklusive den vältränade och rökfria. När livsstil blivit samtidens främsta förklaringsmodell har allmänheten blivit livsstilsexperter.

LÄS MER: Agnes Arpi: Sluta slentriandiagnostisera alla med ”stress”

Det vanligaste rådet är ”träna mer”, oavsett åkomma, men numera verkar även uteslutningsdieter och personlig inställning kunna bota det mesta. Till den som däremot tränade en hel del innan han eller hon blev sjuk säger man ”du tränade för mycket”, till den som uteslutit olika födoämnen ”du åt fel”. Ibland är gränsen mellan ett gott råd och – ofta grundlöst – klander hårfin, men döljs bakom ord som ”omtanke”.

Har du i stället för få ägg eller för dåliga spermier, och är ofrivilligt barnlös? Om du bara slappnar av och slutar tänka på det så kommer barnet snart! Eller har ditt barn fått diabetes typ 1? Då har fördomarna (du orsakade det genom att mata barnet med socker) och de goda råden (LCHF) ingen ände. Den grymma slumpen, oförutsägbarheten, rationaliseras bort. Men den ack så välvilliga omgivningen slipper i alla fall sin egen maktlöshet, sin egen sårbarhet.

Att bry sig om andras välmående kan också vara att respektera deras förmåga att tänka och fatta beslut själva.

Någon kanske invänder: Men folk vill ju bara väl? Ska man sluta bry sig?

Självklart ska man inte sluta bry sig. Tvärtom. Men att bry sig om andras välmående kan också vara att respektera deras förmåga att tänka och fatta beslut själva. Det kan vara att utgå från att den som har varit sjuk ett tag faktiskt besitter en hel del kunskap om sin egen situation, tyvärr ofta mer än vårdgivare och nästan alltid mer än sina anhöriga. Att bry sig kan innebära medvetenhet om sina egna kunskapsluckor och att frågorna man ställer kanske är dumma.

LÄS MER: Anna Suvanna Davidsson: Att föda barn sätter sina spår – vårda din fitta

Jag har garanterat gjort mig skyldig till ovälkomna goda råd själv. Detta är eventuellt ett sådant, men också min lärdom: Lyssna först, fråga sen – råd först därefter.

Agnes Arpi

Plus
Aningslösa influencers. Namnet på Instagram-kontot som glädjedödar folks ständiga Dubai-resor.
Minus
Åka tåg i februari. Nu är det säsong för både totalt kaos och obligatoriskt väder- och trafikgnäll.

”Jag har fått syn på något som jag tycker är fruktansvärt” – möt Agnes Arpi

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om sjukdom Hälsa